Skogens mystik inspirerar konsten

Det sinnliga och mytiska öppnar dörren till fantasin när konstnären Markus Åkesson presenterar en handfull vänner och botaniserar i Kalmar konstmuseums samlingar.

Publicerad 26 januari 2018

Detta är en recension i Barometern Oskarshamns-Tidningen. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.

Markus Åkesson har botaniserat i konstmuseets samling och även bjudit in vänner. I förgrunden Lucy Glendinnings vilande flicka och i bakgrunden Satoshi Saikusas fotografi av en barock bukett.Foto: Mats Holmertz

John Bauer förståss liksom Marcus Larsson, Ragnar Swahn och Vera Nilsson. Men också Ellen Ehk, Magnus Petersson och Stina Lindskog. Den fördolda och lockande naturen går som en röd tråd genom Kalmar konstmuseum utställning sammanställd av Markus Åkesson.

Annons

Blicken studsar mellan finpenslade mossiga bergknallar, spretiga granar och magnifika landskapsvyer. Markus Åkesson bjuder generöst på allt som inspirerat honom och samtidigt på en lockande rundvandring i den mytiska skogen.

Det är härligt att botanisera i en nästan kitschigt vacker Ragnar Swahn, le litet åt konstnären Ellen Ehks loppisfynd, en pennteckning av en spretig gran av den närmast bortglömda Marcus Larsson-eleven Pamela Noréus och följa Nils Kreugers fina pennlinjer av några träd.

Naturen får också tampas med porträtt. Porträttkonstnären Markus Åkesson har hittat en par nerviga studier i museets samling. Ett barnporträtt av Vera Nilsson förstås liksom ett rått målat mansporträtt av Åke Schmäger och ett par av Christine Sundbergs känsliga studier av barn. Samlingen får ny intensitet när de äldre verken lyfts fram i ett nytt sammanhang och får möta Ellen Ehks spröda och personliga granskulpturer, Kenneth Williamssons kraftfulla svarta keramiska former och ett tidigt verk av Bertil Vallien.

Den här gången är det den inbjudna vietnamesiska konstnären Kim KototamaLune som visar glas. Spröda spindelvävstunna former som ser ut som spunnet socker. Engelska konstnären Lucy Glendinning visar utställningens mest gripande verk. Arkaiskt och en aning obehagligt och främmande. Två barnkroppar i svart och vitt, ett barn på rygg, ett barn vilande på sidan. Två små spensliga kroppar täckta av gås- och anddun. Så sårbara i sin utsatta renhet. Japanska Satoshi Saikusas stora fotografier av svart- och vitsprejade blomsteruppsättningar balanserar också mellan liv och förgängelse. Dödskallen vid foten av den praktfulla urnan signalerar tydligt att detta är en vanitasuppställning.

Närmare 170 år skiljer utställningens äldsta och yngsta verk. Dagens konstnärer söker och delar samma fascination inför naturen som 1800-talets klassiska naturromantiker. Skogen har inte förlorat sin magi.