Skickligt gestaltad syskonskildring från 60-talets Östtyskland

”Det här förlåter jag dig aldrig”, säger Uli till sin syster Elisabeth när hon angivit honom för att han beslutat sig för att fly från familjen, livet i DDR och henne.

Det här är upptakten till Brigitte Reimanns (1933–1973) roman ”Syskonen” som kom ut i Östtyskland 1963. Då kraftigt censurerad, men när vi nu får den i Jesper Festins utmärkta översättning bygger den på den ursprungliga, ocensurerade versionen.

Berättelsen utspelas kring påsken 1961, bara ett par månader innan Berlinmuren byggs. Förtvivlat försöker Elisabeth få sin bror att stanna, men han har fått nog och vill uppleva andra världar, bortom all begränsning och byråkratisk instängdhet. Tidigare har även hennes äldre bror Konrad flytt, till Hamburg.

Det är verkligen ett fascinerande familjedrama som Reimann skickligt iscensätter. Elisabeths kris är total. Hon älskar ju sin bror, kanske mer än hon älskar pojkvännen Joachim. Men hon tror också på det socialistiska projektet och på staten. Hon är lojal även när hon får problem i sitt arbete på ett så kallat kombinat, där hon tillsammans med fabriksarbetarna skapar konst.

Lyhört tecknar Reimann varje nyans i syskonens relation och intimitet, som skiftar mellan ömsint närhet och destruktiva utfall. Det är berörande och skickligt gestaltat och dessutom är tematiken med lojalitet, ideal och frihetslängtan både allmängiltig och tidlös. På köpet får man en bra bild av tiden, livet och konsten i DDR.

Det är bara att hoppas att den här utgivningen får en fortsättning – med Reimanns ”Tagebücher” och romanen ”Franziska Linkerhand”.