Skandalsåporna uppmanas till eftertanke

Produktionen bakom "Paradise hotel" har fått ta emot massiv kritik efter ett avsnitt där en manlig deltagare anklagas för övergrepp på två kvinnliga deltagare. Först när tittare och medier uppmärksammade innehållet i avsnittet gick man vidare med polisanmälan, vilket var ett halvår efter själva händelsen.

Hela säsongen plockades bort och nu har "Ex on the beach" också pausats på grund av den debatt som pågår. Suzann Larsdotter är sexolog och menar att det är en svår balansgång att producera program som har sex och alkohol som viktiga ingredienser.

– Vi älskar ju att förfasa oss, så de här såporna fyller en funktion. Samtidigt vill tittarna inte se att någon går över gränsen och faktiskt begår övergrepp. Jag tror att produktionen har missbedömt reaktionerna man skulle få och borde ha hanterat det som hände på ett annat sätt, säger hon.

Ilskan har riktats mot Mastiff, som sköter inspelningarna på plats, och Nent Group, som sänder avsnittet. Dagens Nyheter och Veckorevyn har pratat med flera tidigare anställda som vittnar om tystnadskultur och orimliga arbetsvillkor. Journalisten Sara Martinsson säger att genrens status gjort att det tidigare varit få som brytt sig om både deltagarna och de som jobbar bakom kameran.

– Den här typen av program är inte det coolaste vi har i tv och inte heller det coolaste man kan jobba med. Det är många unga människor som jobbar på korta kontrakt och jag gissar att produktionen är underbemannad. Det har rapporterats att de jobbar 14 timmar om dygnet och då kan sådan här skit hända, säger hon.

Annette Hill är professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Lunds universitet och har forskat på reality-tv i 20 år.

– När jag gjorde studier kring tittandet 2003 så var det ett mer cyniskt synsätt. Man tyckte att "har man sökt till en sådan här serie får man skylla sig själv". Men nu ser man deltagarna som människor med rättigheter och känner sympati med dem man gillar. Det ställer högre krav på produktionen.

Sexologen Suzann Larsdotter var själv med i dokusåpan "Baren" 2001. Den uppmärksammades när två deltagare inledde en relation och hade sex i tv, något som bara ett par år senare blev vanligt förekommande.

– Jag minns att det diskuterades i medierna om det var försvarbart att visa scenen. De som hade haft sex fick prata med en psykolog, men i dagens såpor är det en naturlig och förväntad del. Där har det skett en förflyttning.

Men det finns ingenting i forskningen som pekar på att tittarna numera kräver större skandaler, menar Annette Hill.

– All forskning visar på motsatsen. Redan tidigt i realityhistorien sände man sexscener, men tittarna blev avskräckta. De ville inte se själva sexet utan var intresserade av drama och färgstarka personligheter. Bilden av att det blivit värre och värre stämmer inte med vad publiken efterfrågar.

Sara Martinsson kallar skandalsåporna för "tv-branschens bakgård" och tror att den ändrade synen på övergrepp i samhället måste börja återspeglas i programmen.

– När det händer dåliga saker är folk snabba med att döma ut deltagarna som "trash". Men det som gör att publiken nu fått se övergrepp, i stället för att det har klippts bort, är att redaktörerna och redigerarna har tyckt att det går att visa, säger hon.

Annette Hill pekar på händelser i Storbritannien, där flera deltagare begått självmord efter medverkan i "Love island", vilket har fått produktionsbolagen att tänka om.

– Man borde se det som inträffat som ett tillfälle att reflektera över hur man ska behandla deltagarna både under och efter programmet. Producenterna kan införa bättre strukturer, till exempel genom att ha en psykolog på plats och se till att alla som jobbar med programmet följer samma rutiner.