Sebastian om oväntade vändningarna i ”Farmen”: ”Jättenervöst”

Det börjar närma sig slutet på årets säsong av ”Farmen”. Bara ett par veckor återstår och Kalmarbon Sebastian Westerlund är fortfarande kvar. Under veckan som gått har tittarna fått se hur han lämnat Farmen för Torpet, där han återförenades med sina vänner Nebil Davidsson och Sandra Öder.

– I början av säsongen kände jag att jag ville vara kvar på Farmen och spela det sociala spelet, det missar man om man är på Torpet. Men ju längre säsongen gick minskade mina chanser att bli storbonde och det är i stort sett enda chansen att få amuletter i Farmen. Så när möjligheten gavs att få vara på Torpet en vecka och kämpa om fler amuletter och umgås med Sandra och Nebil kände jag att jag ville det, säger Sebastian Westerlund.

Det blev en lugn vecka som präglades av vila och umgänge med vännerna.

– Vi pratade såklart mycket spel och taktik men vi visste ju inte vad som hände på Farmen. Man kunde andas ut lite, det var som att komma hem till sina polare och hänga.

Att inte veta vad som samtidigt hände på Farmen var lite jobbigt.

– Vi fick en sammanfattning när vi kom tillbaka, men den stora hela bilden har jag fått av att se programmet på tv. Då förstår man ju lite mer, säger Sebastian Westerlund som precis som tittarna följer programmet dag för dag.

Efter en vecka återvände de tre Torpet-deltagarna till Farmen och togs emot med öppna armar.

– Det var genuin glädje, det var härligt.

De säger ju att de hade hoppats att ni skulle komma tillbaka tidigare, så du kunnat fixa veckans uppdrag – att göra polkagrisar.

– Haha, ja, det var ju kul. Jag är glad att de tänkte på mig, men jag är inte säker på att jag hade gjort det bättre! Men då gillade de i alla fall det jag gjort i köket tidigare.

Veckans stora vändning blev söndagens besök i Tinget. Som vanligt var en förstakämpe och en andrakämpe utsedda. Men när Artin Ghookassi blivit utslagen fick han, till skillnad från hur det brukar vara, uppdraget att direkt utse en storbonde – som i sin tur direkt fick utse en förstakämpe. Det skulle nämligen utkämpas en till kamp. På en gång.

– Den senaste tiden hade vi gått runt och haft på känn att någonting skulle hända snart. Vi visste inte vad, bara att vi var lite för många kvar för att vara så nära finalveckan.

Hur kändes det när ni fick veta att det skulle bli en kamp till?

– Jättejättejättenervöst!

Snart stod det klart att också Viktor Bergström fick lämna. Men då var det dags för nästa twist – även han fick i uppdrag att utse en storbonde på studs – och valde Sebastian Westerlund.

– Det var jätteoväntat! Jag visste att jag inte kunde lita på Victor som spelare, men som person gillar jag honom. Det var fint att han visade att han uppskattar mig som person, även om vi tyckt olika.

Och då blev det din tur att utse en ny förstakämpe?

– Tänker jag rent spelmässigt var det självklart att jag skulle välja Christoffer (Hammarlöf). Han är ett stort hot, för han är så stark.

Vad tittarna inte fick se är att det en liten stund efteråt blev rejält svettigt för Sebastian Westerlund.

– Christoffer började fråga om han kunde välja mig som andrakämpe. Då blev jag rejält nervös, Anna (Brolin, programledaren) hade inte sagt att jag inte var valbar så jag visste ju inte. Då gick hjärtat igång. Men då säger hon att han inte kan välja mig eftersom jag är storbonde och då kände jag lättnad. Jag hade min amulett och jag kunde inte åka ut.

När programmet tog slut hade tre deltagare fått lämna – Artin Ghookassi, Viktor Bergström och Christoffer Hammarlöf. Tror i alla fall de andra. Tittarna får veta att trion istället ska åka till Torpet och göra upp om en sista plats i Farmen.

– Det var jätteskönt att de fick lämna, de var de största hoten, framför allt för oss killar. Samtidigt hade vi en liten aning om att det kanske var för bra för att vara sant, men vi visste ju inte, vi kunde bara spekulera. Vi visste att det snart var dags för finalvecka och att vi förmodligen var för få kvar, säger Sebastian Westerlund.

Det börjar närma sig slutet – har du segervittring?

– Absolut inte! Även om jag närmade mig så kände jag att de här kommande två veckorna skulle vara dubbelt så svåra att ta sig igenom. Så jag hade verkligen inte segervittring.