Många pärlor i Folkessons Ölandsroman – men den blir lite undflyende
Badort
Författare: Tove Folkesson och Hanna Folkesson.
Förlag: Norstedts.
Tove Folkesson har fem prisade romaner bakom sig när hon nu ger ut ett gemensamt bokprojekt tillsammans med hustrun Hanna Folkesson. 1930-talets badortskultur utgör ramen i ”Badort” och utspelar sig på Öland, där författarduon känner varje sten.
Hanna Folkesson är också konstnär och boken har en ovanligt väl genomtänkt och utförd formgivning. Bokens lilla format och Hanna Folkessons illustrationer är inte bara tilltalande rent allmänt – det hela skapar en intim stämning, som på olika plan korresponderar väl med berättelsen.
Huvudhandlingen i ”Badort” utspelar sig sommaren 1938, en brytningstid på flera sätt: Det är året då svenska arbetare för första gången får betald semester, det är sista året i fredstid. När Sverige vaknar upp igen på andra sidan andra världskriget väntar en ny samhällsordning. Den nya tidens frijazz slingrar sig likt en lömsk orm in i societetsbygget och de efterföljande bränderna bland badortens träpalats sätter definitiv punkt för den gamla tiden. Mer än en gång under läsningen går associationsbanorna till Tjechovs ”Körsbärsträdgården”.
”Även om ”Badort” är en berättelse om den första förälskelsen är det framför allt en roman om ungdomlig frigörelse, om klass och arv och modet att leva sitt eget liv.”
Mötet mellan två unga kvinnor med diametralt olika bakgrund och förutsättningar utgör den röda tråden, men även om ”Badort” är en berättelse om den första förälskelsen är det framför allt en roman om ungdomlig frigörelse, om klass och arv och modet att leva sitt eget liv.
Språket är inledningsvis ganska rakt och realistiskt, och jag kommer på mig att sakna Tove Folkessons drastiska berättarstil. Efter hand blir texten alltmer poetisk, författarna låter det kreativa bildspråket flöda. Här finns många formuleringspärlor, men ibland tar stilen överhanden, till förfång för innehållet. Boken hade nog vunnit på att några darlings hade blivit dräpta.
Mot slutet av boken faller en hel del pusselbitar på plats, men ”Badort” förblir ändå en lite undflyende roman, där författarna valt att lämna en del låt läsaren att fylla i. Bitvis känns det lite som att bläddra i någons skissblock, och det beror inte bara på illustrationerna. Berättelsen kan jämföras med ett grovmaskigt nät, där små glänsande textstycken fastnat för att så småningom skapa en ungefärlig helhet, även om det finns en hel del luckor för att bilden ska bli fullständig.
Frustrerande eller befriande? Det beror nog på vilken typ av läsare man är.
