Litteraturhistorisk barnbok som siktar (för?) högt
Mina bokvänner
Text: Roberto Piumini.
Illustrationer: Elisa Paganelli.
Översättning: Malin Emitslöf.
Förlag: Opal.
Läsförståelsen och läsningen minskar kraftigt. En bok ska idag helst vara lättläst och ha ett spektakulärt ämne. Hur ska man då kunna hålla liv i klassikerna?
Den italienske författaren Roberto Piumini gör ett försök med boken ”Mina bokvänner” som nu ges ut på svenska. Genom fyrtio personporträtt presenterar han böcker som han har ett särskilt förhållande till. Äldst är Homeros Odysseus. Nyast är Harry Potter.
Jag har tyckt mycket om liknande ”böcker om böcker” tidigare, men blir tveksam redan på första uppslaget, om Jo March från ”Unga kvinnor”. Förlaget tycker att ”Mina bokvänner” är lämplig för barn mellan ungefär nio och tolv år, men många anser att dagens tioåringar bara kan läsa de flesta av de här klassikerna i lättlästa bearbetningar. Kanske är det annorlunda i kulturlandet Italien.
Därmed inte sagt att allt som presenteras för barn måste ligga inom räckhåll. En tredjedel bekant, en tredjedel som passar just nu och en tredjedel att återkomma till längre fram är nog idealiskt. Men här finns lite väl många böcker för unga vuxna. Boken skulle nog fungera bättre för högstadieungdomar. Då kunde den å andra sidan ha det emot sig att den ser ut som en bilderbok. Som bilderbok är mycket fin, men också textspäckad.
