Läsvärt men lite för kort när Annika Thor återvänder till Bohuslän
Sälflickan
Författare: Annika Thor
Förlag: Wahlström & Widstrand
Femtonårige Harry har börjat arbeta i stenbrottet, som hans pappa före honom. Nu när pappan fått stendammslunga och inte längre kan arbeta måste sonen bidra till försörjningen. Cirkeln verkar ha slutits, men Harrys kamrat Eskil har hört talas om en ny ideologi som vill upprätta arbetarna och ena nationen. Kan det trots allt bli någonting av sådana som de?
Med ungdomsboken ”En ö i havet” och efterföljande delar skrev Annika Thor in sig i den svenska litteraturhistorien. Den gråkalla men truligt vackra bohuslänska miljön går igen i hennes nya bok, liksom viljan att levandegöra tiden kring andra världskriget.
”Det är en bok med många trådar som pockar på utrymme, och den nätta kostymen blir ibland till nackdel.”
”Sälflickan” utspelar sig i ett 1930-tal där nazismen lockar anhängare i Sverige. Den gestaltar effektivt hur budskapet kalibreras för att slå an en ton hos människor med dystra framtidsutsikter, och hur unga män hårdnar till krigare. Harry lockas av den progressiva läran men förstår intuitivt att alla inte är välkomna. Hur ska det till exempel bli med hans syster Lilly, hon som har fått etiketten ”sinnesslö” av samhället?
Det är en bok med många trådar som pockar på utrymme, och den nätta kostymen blir ibland till nackdel. Personerna får helt enkelt för kort tid på sig att bli riktigt levande. Ramberättelsen med den åldrade Harrys återblickar styr läsningen med bestämd hand och bidrar också till känslan av att Thors roman är lite för hårt konstruerad.
Detta till trots är ”Sälflickan” väl värd att läsa, framför allt för sin ödesmättade skildring av radikalisering och existentiellt tvivel i ett skede då allt stod och vägde.
