Jimmy Alm visar att alla kommuner borde ha en egen poet
Sveriges första kommunpoet
Författare: Jimmy Alm.
Förlag: Dikta dig.
Kan man beskriva en ort, en kommun genom en konstart? Självklar säger jag efter att ha tagit del av Jimmy Alms blandverk ”Sveriges första kommunpoet”, där han varvat dikter om kommunen Tranemo med dagboksanteckningar från projektet. Och han går längre än så: de företeelser han finner mest tänkvärda får inte bara en röst utan flera. På ett intressant sätt bjuder Alm in andra konstnärer – poeter, bildkonstnärer, slöjdare med flera – att göra sin egen tolkning. På så sätt skapas en polyfoni som ger bredd och djup.
Att orten har betydelse för dikten är känt sedan länge. Inom litteraturvetenskapen finns begreppet ”platsens poesi” där förbindelsen mellan ort och dikt studeras. Flera nutida lyriker ägnar sig åt genren, till exempel David Vikgrens fina ”Materialvägensägen” (2019).
Litteraturen är inte den enda konstart som ägnat sig åt att skildra en ort. Just nu pågår ett nationellt projekt vid namn ”KoKo” – kommunkoreograf. Koreografer över hela Sverige blir tilldelad en kommun att verka i. Varbergs Gustaf Jönsson bjuder in till dansvandring i Åkulla boksskogar, till exempel.
”Vad skriver Jimmy Alm om? Allt och inget. Här finns dikter till golfbanan, ridklubben, till läraren som samlar pengar till en skola i Nairobi, om ett gammalt stenhus och allt däremellan.”
Namnet till trots så var inte Jimmy Alm anställd av Tranemo kommun, utan han sökte själv bidrag från Kulturbryggan. Jag kan tycka det är synd att inte kommunen stod upp för idén – men de kanske inte ens fick frågan. Däremot fick de mycket kritik då många trodde att kommunen stod bakom projektet och tanken att skattepengar kunde gå till något så ”onyttigt” som lyrik upprörde en hel del. Många fler uppskattade tanken, men projektet skapade utan tvekan en intressant debatt om konstens betydelse.
Vad skriver Jimmy Alm om? Allt och inget. Här finns dikter till golfbanan, ridklubben, till läraren som samlar pengar till en skola i Nairobi, om ett gammalt stenhus och allt däremellan. Eftersom jag själv verkat i en mindre kommun kan jag med igenkänning se att samtliga dikter griper in i invånarnas vardag. På ytan är dikterna raka beskrivningar av företeelser men det finns många fina twister. I lovsången ”Till Länghems ridklubb” skildras föreningslivets betydelse men perspektivet byts plötsligt till hästarna, ”alla med livserfarenhet nog/för att kunna möta sina ryttare”.
Tranemo är förvisso en liten kommun men den existerar i den större världen. För oss kulturbyråkrater är det nöjsamt att läsa om ”Temadagen: ekonomi och utmaningar” som Västra Götalandsregionen anordnar och där olika scenarier skapas men ”det enda som är säkert/ är att vi är beroende/ av varandra”.
Är det bara vänliga ord? Nej vill jag hävda. Alm har förmågan att peka på orättvisor och dumheter utan att bli elak. Utan denna skicklighet hade projektet riskerat att bli banalt. Nu är Tranemo att gratulera – här finns en dokumentation av Tranemo idag och igår. Vid avslutad läsning kan jag bara önska att alla kommuner får sin egen poet.
