Igenkänningsfaktor för alla som klättrat i träd
Klättra i träd
Text: Björn Sundmark
Bild: Per Gustavsson
Förlag: Opal
Björn Sundmark är professor i engelsk litteratur vid Malmö universitet och har bland annat skrivit om skräck i barnlitteratur och vikten av att få skrämma barn en hel del. Här är det också spännande och läskigt men på en hanterbar nivå för bilderboksbarnet. Den produktive och prisbelönte illustratören Per Gustavsson har bildsatt boken.
Textens jagberättare har möjligen drag av författaren själv, boken är dedikerad ”till min syster Ylva” och handlar om när han och hans kompisar ska klättra i alla farliga och härliga lekträd bredvid deras hus. Och då vill ju Lillasyster med såklart ”fast hon inte klarar någonting!” Barnen skyndar sig upp i trädet och drar raskt upp repstegen innan Lillasyster hinner fram. Men hon är inte den som ger sig så lätt, hon blir jättearg:
”Hon är så störig och tjatig! / Jag släpper ner stegen hårt så hon får den i huvet.”
Storebror ropar förlåt, men syrran springer gråtande därifrån. Och det var ju lika bra hon är ju ändå bara i vägen när man ska klättra i träd. Sedan händer det grejer i trädkronorna. Bomber och granater, flygfasor och skräckelkottar far över sidorna och då kanske en lillsyrra vara bra att ha nere på marken ändå…
Per Gustavssons bilder är med i den fartfyllda klätterresan och man känner igen hans sätt att måla på och ändå inte. I den här boken är koloriten mera nedtonad och matt den brukar vara. Varje uppslag går i sin egen färgskala från mattgrönt till lilarosa.
För den som, liksom jag själv, tillbringade en stor del av sin barndom i trädtopparna är igenkänningsfaktorn stor. Och jag tror att barn i alla åldrar får mer klättring i benen än spring. Sensmoral; man ska inte underskatta lillsyrror säger denna recensent som också är en lillasyster.
