Här är föreställningarna vi aldrig får se

Över ett år har gått sedan teatrarna stängde sina dörrar för publiken för första gången. Sedan dess har oräkneliga föreställningar skjutits upp, återvänt till repertoaren och skjutits upp igen för att slutligen bli digitala.

När teaterhusen blickar fram emot en något mer hoppfull höst och vår är det flera föreställningar som äntligen får möta publiken – men också ett antal stora satsningar som vi aldrig kommer att få se.

– Det var en jättesatsning från teaterns sida. En stor familjeföreställning med fantastisk scenografi och nyskriven livemusik på scenen – vi ville skapa en riktig upplevelse.

Petra Brylander, teaterchef på Uppsala Stadsteater, talar om "Barnen från Frostmofjället" som skulle ha haft premiär vintern 2020 i regi av Kajsa Isakson. Föreställningen sköts upp till våren 2021, men är nu definitivt inställd.

– Det är jättetråkigt, men vi hade redan planerat in nästa års familjeföreställning och den till året därpå. Det är lättare att flytta en mindre föreställning men här är det scenografer, skådespelare, musiker, koreograf och regissör som är uppbokade och som också medverkar i andra produktioner.

Men "Barnen från Frostmofjället" går inte helt spårlöst förbi. När föreställningen lades ned kom kompositören Viktor Brobacke med förslaget att ge ut den nyskrivna musiken på skiva.

– Alla musiker och skådespelare var redan anställda så vi hyrde en studio och spelade in en skiva, vilket var fantastiskt roligt, säger Petra Brylander.

Även Västerbottensteatern har fått se långt gångna planer gå om intet. 2020 var året då teatern fyllde 40 år, något som skulle firas med en stor nyskriven jubileumsföreställning.

– Den var helt inrepeterad och klar, premiärdatum var satt till november 2020. Först sköt vi upp premiären till våren 2021, men när det inte blev av var vi tvungna att ställa in helt, säger Kristina Bygdén, kommunikatör på Västerbottensteatern.

"Teaterspektaklet" fokuserade på det lokala med blinkningar till Torgny Lindgren, Sara Lidman och PO Enquist och återblickar från teaterns 40 år som länsteater. Föreställningen hade en omfattande scenografi och tog stora delar av teaterns ensemble i anspråk.

Liksom Petra Brylander framhåller Kristina Bygdén svårigheterna med att flytta stora satsningar som involverar många människor och där nästa inplanerade föreställning väntar på att ta scenen i anspråk.

Västerbottensteatern var inte den enda jubilaren 2020. Stockholms stadsteater fyllde 60 och firade med den glittriga showen "Det stora teaterkalaset" som hade premiär i oktober i fjol. Föreställningen hade då flyttats från stora scenen till den mindre Klarascenen. Det var en liten skara som hann gå på kalas innan teatern återigen fick stänga och föreställningen lades ned för att aldrig återvända till repertoaren.

Flera teatrar som TT har varit i kontakt med poängterar att det inte bara är de pjäser som aldrig fick premiär som publiken går miste om. I många fall hann föreställningar spelas ett fåtal gånger innan nya restriktioner satte stopp för verksamheten.

– Väldigt många hade köpt biljetter till "Teaterkalaset" och ville fira 60-årsjubileet med oss. Vi strök också en helt slutsåld spelperiod av "Spelman på taket" efter bara några föreställningar. Det var en mastodontföreställning som knappt någon fick se och den kommer inte tillbaka. Det är en stor sorg, säger Maria Sid, teater- och scenkonstchef på Kulturhuset Stadsteatern.

Maria Sids målsättning är att alla planerade föreställningar ska få premiär, förr eller senare. Därför är Kulturhuset Stadsteaterns korridorer just nu belamrade av sparade scenografier. I nuläget är det föreställningarna "Status quo" och "Pappas födelsedag" som inte har någon plats på repertoaren. Båda var färdigrepeterade och fick ställas in några dagar före premiär.

– Problemet för alla teatrar just nu är att vi har för mycket teater i lådorna. Jag jobbar hårt med att få upp allt ur lådorna och ut på scenen. Min strävan är att alla ska få premiär, men det kommer inte att gå till 100 procent.