Han skildrar surrogatmödrar i ny film

Amerikanska Michelle är gift, lever ett till synes ordnat medelklassliv och är gravid med sitt elfte barn. För åttonde gången är det någon annans. Hon sökte vanliga jobb men fick inga och pengarna behövdes.

Den svenske dokumentärfilmaren Sven Blume var med och filmade under graviditeten och förlossningen. I filmen "For somebody else", som får biopremiär den 6 november, berättar Michelle att hon är stolt över att hon har varit med och skapat lyckliga familjer.

– Jag märkte att det var en vanlig ingång hos kvinnor jag kom i kontakt med när jag gjorde research om surrogatmödraskap: "jag kan leverera, jag är en bra kvinna och mamma", säger Sven Blume.

Med i filmen är också Cristal, som ska bli surrogatmamma för första gången. Hon ställer upp utan ersättning för kompisen Kurumi, som förlorade tvillingar under sin egen graviditet.

– Det är inte helt självklart hur man ska förhålla sig till varandra i en sådan här relation. Det blev en tryckt stämning och det blev väldigt jobbigt för Cristal att genomföra processen.

I filmen får man exempelvis se hur Kurumis oro över Cristals matvanor och vardagsliv med de egna barnen börjar skava. Och det är just det där emotionella finliret, det som händer inuti surrogatmammorna som Sven Blume velat komma åt i sin film.

– Jag ville helt enkelt förstå dem, vad det innebär att bära och föda någon annans barn. Det tycker jag inte kommer fram när man debatterar den här frågan.

Ett surrogatarrangemang omgärdas, oavsett om det förekommer pengar eller inte, av mycket stränga regleringar och omfattande kontraktsskrivning.

– Det är ett jättedokument. Man kan ju tänka hur svårt det kan vara att skriva ett kontrakt kring ett husköp men nu handlar det om jättemycket känslor och människokroppen.

Los Angeles är, till skillnad från i Sverige där det inte är lagligt, ett av de nav i västvärlden där surrogatindustrin blommar. Där finns det agenturer som matchar ihop barnlösa par med lämpliga kvinnor som kan bära bebisen.

"For somebody else" granskar inte branschen som sådan men Sven Blume kom förstås i kontakt med den under tiden han arbetade med filmen. Och han är kritisk.

– Jag tänker att industrin finns för pengarna, annars skulle den inte existera. Och de som har pengarna är de som får barnet. Det är ganska avhumaniserat på något sätt, det skrivs ett kontrakt och det garanteras att det kommer ett barn.

TT: Vad ska väga tyngst, en stark barnlängtan eller någons känslor, någon som får betalt? Det är inte enkla frågeställningar?

– Nej, och man ska inte förenkla heller. Det är människor det handlar om men i den här filmen har jag valt de gravida kvinnornas perspektiv.

.