Annons

Frusen ko bär upp mänsklighetens ödesfråga

Hur skulle den isländske författaren Andri Snaer Magnason berätta om sin äventyrliga mormors glaciärbröllop och samtidigt skildra mänsklighetens ödesfråga? Den fornnordiska mytologin hjälpte honom att omfamna båda.
Litteratur • Publicerad 12 juli 2021
Árni Hjartansson och Hulda Gudrún Filippusdóttir, styrmorfar och mormor till den isländske författaren Andri Snaer Magnason, tillbringade sin ungdom på glaciärer och i berg. De gifte sig på Vatnajökull 1956. Pressbild.
Árni Hjartansson och Hulda Gudrún Filippusdóttir, styrmorfar och mormor till den isländske författaren Andri Snaer Magnason, tillbringade sin ungdom på glaciärer och i berg. De gifte sig på Vatnajökull 1956. Pressbild.Foto: Ingibjörg Árnadóttir
"Glaciärer lever på ett märkligt sätt, de är levande dynamisk geologi. Levande is rör sig. Den blir ersatt, det finns dynamik i den medan död is bara ligger platt och väntar på att dö", säger Andri Snaer Magnason. Arkivbild.
"Glaciärer lever på ett märkligt sätt, de är levande dynamisk geologi. Levande is rör sig. Den blir ersatt, det finns dynamik i den medan död is bara ligger platt och väntar på att dö", säger Andri Snaer Magnason. Arkivbild.Foto: Paul Mayall/picture-alliance/dpa/AP Images
Okjökull var den första glaciären som dödförklarades på Island. Under 2019 genomfördes en minnesceremoni av Oddur Sigurdsson, Cymene How, Dominic Boyer samt författaren Andri Snaer Magnason (till höger). Arkivbild.
Okjökull var den första glaciären som dödförklarades på Island. Under 2019 genomfördes en minnesceremoni av Oddur Sigurdsson, Cymene How, Dominic Boyer samt författaren Andri Snaer Magnason (till höger). Arkivbild.Foto: STR

När fysikern Robert Oppenheimer såg sin uppfinning atombomben explodera för första gången hade de flesta varit tysta. Själv hade han kommit att tänka på en strof ur Bhagavad Gita: "Nu är jag Döden, den som ödelägger världar", berättade han senare i en intervju.

– Det hade inte passat med "vilken enorm smäll", inte heller "det här var en stor explosion" eller "det här var en jättestor explosion", säger Andri Snaer Magnason för att understryka det absurda.

Annons

Även dagens tillvaro ligger nära de mytologiska berättelserna, framhåller han. När världens ledare träffas på klimatkonferens i Glasgow i höst kommer de att diskutera hur de kan påverka glaciärer, styra stormar och tornados. Som vore de gudar på Olympen.

I sin egen uppmärksammade bok "Om tiden och vattnet" börjar Andri Snaer Magnason med en ko, urkossan Audhumbla, skapad av rimfrost och omskriven i Snorres Edda.

– Hur kan en frusen ko vara livets början? Det där var aldrig begripligt för mig. Men om man kommer till Himalaya ser man hur glaciärerna är mjölkkor för hela Asien, där alla lever av det här vattnet. Plötsligt insåg jag att den frusna kon inte är någon missuppfattning i mytologin, det är snarare en precis metafor för glaciärernas roll i livet för miljarder människor. Jag använder det här för att hitta ett alternativt språk för de här frågorna. Vi behöver tala om detta – alltid.

Rolig och lärd

Andri Snaer Magnason är ingen nybörjare varken som författare eller aktivist. Han har skrivit barn- och ungdomsböcker som "Den blå planeten" och beskrivs som en både rolig och lärd skribent. I boken "Dreamland" (2006) gjorde han en filosofisk och historisk världsomsegling som mynnade ut i argument mot kraftverksdammen som skulle komma att dränka en del av det isländska höglandet för att ge el åt aluminiumproduktion. Björk skrev förordet till den engelska översättningen.

Hur kom det sig då att inte heller han kunde greppa vidden av exempelvis havsförsurningen? Varför visste han inte att korallreven dör om jordens medeltemperatur stiger med två grader?

– Det var så chockerande. Var fanns rubrikerna? Var befann jag mig när det blev klart att korallreven dör vid två grader och när man bestämde att det skulle vara okej? Att det skulle vara lättare att acceptera det än att förverkliga nödvändiga förändringar och ändra våra dåliga vanor? Hur kunde jag ha missat det? Jag är ändå en ganska välinformerad person.

"Utöka sitt språk"

Begreppens innebörd göms bakom "brus" menar han. I "Dreamland" hade han själv använt sig av en världsbild och av ord som "framstod som förnuftiga och godtagbara". I "Om tiden och vattnet" frågar han sig i stället om människan skulle ha skada naturen lika mycket om den uppfattades som helig. Boken handlar om hur jordens vatten de närmaste hundra åren – under hans barnbarns levnad – kommer att genomgå en fundamental förändring.

– Det är inte så att jag predikar helighet, den mytologiska aspekten handlar om att man kan utöka sitt språk. Hur berättar man om något som är enormt?

Samtidigt tar han avstamp i sin osannolika släkt, och lyckas införliva sådant som att hans morfar opererade Robert Oppenheimers hemorrojder. Men framför allt berättar han om sin mormors och styvmorfars årliga glaciärresor. De gifte sig på Vatnajökull, vars högsta topp till och med är namngiven efter hans mormor, "The brides belly".

– Hon blir 97 nu, nästa torsdag, säger Andri Snaer Magnason som med egna ögon ser hur de isländska jöklarna minskar och som också har satt upp en uppmärksammad gravplakett till minne av den första glaciär som dödförklarats.

En framtid

Annons

Samma år, 2019, tvingades morföräldrarnas Jökelforskningssällskap för första gången ställa in sin vårutflykt upp på Vatnajökull på grund av avrinning och lera. Sällskapets färdväg sedan 66 år var inte längre framkomlig.

Ändå erbjuder vetenskapen en framtid, framhåller Andri Snaer Magnason som trots allt uttrycker hopp. Teknologin, resurserna och institutionerna finns, men den enorma kursändring som krävs återstår. När han talar inför unga människor framhåller han att alla generationer har haft sina utmaningar.

– Deras är att de under hela sina yrkesliv, vad de än väljer, måste ändra så mycket att dagens vanor kommer att vara oigenkännliga om 30 år. Det är inte nödvändigtvis negativt. Detta kommer att ge nästan varje jobb en högre mening. Den högre meningen är att rädda planeten och det finns inget högre än det.

Fakta: Jorden vi ärvde

50 år efter att Evert Taube skrev "Änglamark" intervjuar vi några av dagens författare och konstnärer med hjärtat i det gröna. Först ut är den isländske författaren Andri Snaer Magnason.

"Änglamark" gavs ut 1971 på skiva med Sven-Bertil Taube och Gunnar Svenssons orkester. Strofen "låt sista älven som brusar i vår natur brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur!" var en protest mot förslaget att bygga ut Vindelälven. Evert Taube hade redan 1967 telegraferat till statsminister Tage Erlander: ”Om detta får ske då ska djävulen och inte jag vara svensk. Då flyr jag från detta land för att aldrig hit återkomma vare sig levande eller död.”

Vindelälven byggdes aldrig ut.

Fakta: Jorden vi ärvde

Född: 1973.

Sysselsättning: Författare till poesi, prosa, essäer och pjäser. På svenska finns sedan tidigare barnboken "Den blå planeten". Han har tidigare engagerat sig i exploateringen av det isländska höglandet.

I maj hade hans och Anni Ólafsdóttirs dokumentär "Apausalypse" premiär.

Aktuell: Med boken "Om tiden och vattnet" som kom på svenska i översättning av John Swedenmark tidigare i år. Den ges ut på 30 språk och är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris.

Övrigt: 2016 ställde han upp i det isländska presidentvalet och kom på tredje plats.

2019 skrev han texten till en minnessten för den första dödförklarade isländska glaciären, Okjökull: "Under de kommande 200 åren förväntar vi oss att alla glaciärer kommer att möta samma öde. Detta monument är ett erkännande om att vi vet vad som händer och förstår vad som behöver göras. Bara du vet om vi klarade det."

TT
Så här jobbar Barometern Oskarshamns-Tidningen med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons