Filmrecensioner: Galen sociala medier-jakt

Keegan Allen spelar en blond, symmetrisk och energifylld videobloggare (tänk en amerikansk Pewdiepie) som gör galna saker på internet. Fallskärmshoppning, rysk roulette, att bli levande begravd – egentligen allting som genererar följare, gillamarkeringar och kommenterar.

Den här typen av adrenalinjunkies är långt ifrån ovanliga på internet. De känns ofta igen med en surfingbräda i ena handen och en sponsrad energidryck i den andra – lyckligt ovetande om att de snart blir omsprungna av 14-åriga amatörkoreografer på Tiktok.

Cole, som huvudpersonen heter, ska fira att videobloggen fyller tio år. Tillsammans med fyra vänner åker han sponsorjet till ett kanske lite väl mystiskt "escape room" i filmskurkländernas filmskurkland Ryssland. Det blir såklart katastrof.

Att skildra en urspårad jakt på internetbekräftelse är långt ifrån unikt. Det säger en del att det redan finns (minst) två filmer från slutet av 10-talet som delar både titel och tema med "Follow me".

Våldsscenerna är äckliga, men filmen lyckas aldrig riktigt skrämma upp ens den räddaste av filmkritiker. Efter det femtioelfte skriket från fängelsehålorna känner man bara likgiltighet inför amerikanernas öde. När ryska tortyrinfluerare dyker upp i handlingen drömmer man sig bort till hur skräcken var förr, med analoga satanistritualer, ödsliga skogsstugor och trasiga bakelittelefoner.

Visst är det intressant vad tekniken och sociala medier kan göra med oss, ett utmärkt exempel är Netflix "Black mirror"-serie som hade premiär 2011. Men att slänga in samtidsmarkörer som vloggar och livechatter räddar varken ett mediokert manus eller ett svajigt skådespeleri.

Och på tal om skräck och influerare finns det någonting som är betydligt läskigare än mediekåta amerikaner i en tortyrkammare: insikten om att våra största sociala medier-profiler bakom alla fasader antagligen lever lika stressiga, gråa och trista liv som alla vi andra.