Filmrecension: Ösig men blodfattig vampyrjakt

Bud Jablonski (Jamie Foxx) poserar som poolskötare. Ja, egentligen är han en högst kapabel – men frekvent regelbrytande – vampyrjägare. Han tvekar inte att göra vad som krävs för att få tag de utdragna huggtänderna, vilket är lika med pengar på fickan.

Men Los Angeles är dyrt. Buds exfru Jocelyn (Meagan Good) hotar med att flytta till Florida och räknar upp utgifterna för deras åttaåriga dotter: bara skolan och tandläkaren kortar flera tusen dollar utan försäkring. Bud tvingas pantsätta sina Jordans hos en slemmig hälare (Peter Stormare) innan han desperat söker sig till facket (!) för vampyrjägare.

Bud blev utesluten många år tidigare och har hankat som fram som frilans, men får hjälp av en gammal kollega (spelad av Snoop Dogg) för att böna om ett mer välbetalt jobb. Samtidigt som Bud sätts i aktiv tjänst planerar en supervampyr i San Fernandodalen att ta över dagarna med hjälp av ett motgift till solljus.

Greppet med en dold värld för vampyrjägare är som en direkt stöld från "John Wick" och ett universum där lönnmördare hade ett hemligt hotell och en egen valuta. Nu är konceptets löjlighet uppskruvat, och lånar även idéer från "Training day" då Bud tilldelas assistenten Seth (Dave Franco) – en bokmal som aldrig lämnat kontoret och som kissar på sig varje gång den omaka duon möter ett par riktiga blodsugare.

Är det roligt? Nja. Särskilt inte de krystade referenserna till "Twilight".

Är det blodigt? Inte tillräckligt. Utöver splatter efter Buds vitlöksmarinerade hagelskott saknar "Dayshift" rätt nivå av köttighet.

Kombinationen kompis-action-skräck-komedi kanske lät som en kul, "bananas" idé på pappret och Netflix har onekligen plöjt ned en hel del pengar i projektet. Men det hade varit i större behov av en blodtransfusion för att kännas levande.