Drottningholmsteatern satsar på Vivaldi

Handlingen i "Il Giustino" har förflyttats från antiken till Gustav III:s 1700-talshov, några årtionden efter det att operan skrevs inför karnevalen i Rom 1724. Titelrollen spelas av ukrainske sångaren Jurij Mynenko.

– Det här är mitt andra engagemang sedan det fruktansvärda kriget startade i mitt hemland. Jag är tacksam att Ukrainas kulturminister utfärdat visum, så att vi internationella artister kan resa utomlands för att arbeta. Även om det bara är för kortare perioder, säger han.

Mynenko befinner sig sedan ett par månader i Sverige och kontrasten mellan hemstaden Odessa, där flyglarmen ljuder över staden, och Drottningholms slottsteater, på en frodig ö i Mälarens skärgård, kunde inte vara större.

– Det är en speciell känsla här, en historisk plats och en teater som byggdes för 200 år sedan. Den största fördelen är att det är så bra akustik i salongen. Men det är samtidigt svårt för mig eftersom min son fortfarande är kvar i Ukraina. Han är 23 år och vi ringer varandra varje dag, säger Jurij Mynenko.

TT: Hur känns det inför premiären?

– Jag är förberedd. Det här är mitt jobb. Som artist är man alltid både upprymd och rädd samtidigt. Under pandemin så jobbade jag på operan i Leipzig och vi spelade bara digitalt. Det var en intressant upplevelse, men samtidigt hemskt att jobba utan närvarande publik.

Sopranen Sofie Asplund spelar drottning Arianna, som i uppsättningen baseras på Gustav III:s hustru Sofia Magdalena. Föreställningen beskrivs som en tidsresa i tre akter med flera historiska bottnar, där teaterhuset spelar den verkliga huvudrollen.

Regissören George Petrou har hämtat inspiration från verkligheten och 1700-talets hovliv, men låtit rollfigurerna behålla sina namn från originalet.

– Operan handlar inte om Gustav III och Sofia Magdalena från början, men om man vet lite om de historiska personerna så kommer man att kunna se det, säger Sofie Asplund.

Hon berättar att repetitionerna varit intensiva och inneburit jobb sex dagar i veckan.

– Vi har repat sju, åtta timmar om dagen, men det har behövts eftersom det är så mycket text och musik, jag har till exempel sju arior – och då har de till och med tagit bort några. Det skiljer sig från romantisk opera där man kanske har två, tre arior.

George Petrou är en av världens främsta specialister på barockopera. Han och Jurij Mynenko hade arbetat tillsammans tidigare, och det var så den ukrainske sångaren hamnade i Sverige. Sofie Asplund hyllar den grekiske dirigenten.

– Att George både är dirigent och regissör gör att han har ett helhetstänk. Musiken och skådespeleriet har varit sammankopplade från första stund. Vissa regissörer kan inte ens läsa noter och regisserar kanske inte varje liten musiksnutt, men han har allting klart för sig utifrån musiken. Man hade önskat att det alltid var så. Det är ju musikteater vi framför och varje ton betyder någonting.

Från Grekland kommer även kostymdesignern Paris Mexis. Även han är specialiserad på barockopera och lägger ner allra mest arbete på historiska detaljer som att hitta rätt tyg för varje enskild skapelse.

– Det här är en historisk uppsättning och det innebär att jag jobbar som om jag hade varit anställd vid hovet av Gustav III. Den största utmaningen har varit tidsaspekten. Hade det här varit en Netflixserie hade jag fått ett år för research, nu fick jag två månader, säger han.

Paris Mexis visar upp specialbeställda dockor från en dockverkstad i Aten, Giustinos överdådiga uniformer, drottningens rosa sidenklänning och kungens maskeradkostym.

– Jag har utvecklat min egen metod, där jag investerar min tid i att göra så mycket efterforskningar som möjligt och sedan designar jag ganska snabbt. Jag besökte Livrustkammaren här i Stockholm. De har till och med sparat Gustav III:s klädsel från maskeradbalden då han mördades, det är verkligen en gåva. När jag fick se kläderna på nära håll visste jag exakt hur scenen skulle se ut, åtminstone fick jag en känsla för det.