Docenterna, helt utan krusiduller

Folket hade kommit ändå, om inte annat för att äta buffé och mingla med kollegor och vänner.

Men nu är det alltså mycket bättre än så. Vi får äkta vara. Vi får Docenterna och det blir fullt ös under i runda slängar en timme medan mörkret faller och gatlyktorna så sakteliga tänds omkring oss.

Det är inga krusiduller, utan rakt på med genuin punk. Finurliga texter, kvicka refränger och en aldrig sinande spelglädje.

Inledande Sockerbomb är en hård punkkaramell. "Jag blev aldrig vuxen fast jag blev stor", sjunger Joppe Pihlgren, 58.

Tyngdpunkten ligger på den nya plattan Kritstrecksränder och missiler. Joppe medger att titeln är bökig att uttala och när han själv lyckats formulera orden rätt belönar han sig lättat med en klunk öl.

Sen kommer Idde Schultz-duetten Utan dig som lite ironiskt handlar om att kunna ha roligt utan sprit.

Joppe uppmanar flera gånger den till en början lite avvaktande publiken att våga sig närmare och till slut kommer den rätta känslan smygande. Trätrallen framför utescenen gungar behagligt. Någon balanserar tre öl i platsglas till sina polare, en annan tar ett par försiktiga danssteg. Om folk inte slutat röka så till den milda grad (vilket i och för sig är en välsignelse) skulle tändarna ha vajat i luften.

Även om en stor del av låtarna är nya så handlar det knappast om någon förnyelse, rent musikaliskt. Och det är menat som en komplimang, det är tryggt med artister som gräver där de står. Alla fyra i bandet utstrålar en form av återhållsam lycka, glädjen över att få stå på scen tycks genuin.

Docenterna skulle rent teoretiskt kunna vara ett gäng trötta gubbar som drar harven på övertid. Men inget kunde vara mer fel. Docenterna av 2018 har en välförtjänt och viktig plats i svenskt musikliv.

Som allra sista låt kommer, naturligtvis, Solglasögon. Sedan tackar Docenterna för sig och lovar att ansluta till de hundratals oskarshamnare som just fått uppleva en oerhört lyxig inledning på sommarkvällen.