Det rafflande slutet gör ”Fallet Mikaela” svår att lägga ifrån sig
Fallet Mikaela
Författare: Anna Bågstam.
Förlag: Norstedts.
Egentligen är det inte riktigt klokt, att det finns så många begåvade kvinnliga deckarförfattare i detta land. Så många att det är svårt att hålla dem isär. Jag är nästan framme vid slutet av ”Fallet Mikaela” innan jag inser att jag läst åtminstone två av Anna Bågstams tidigare böcker. Jag menar, ung kvinna som visar framfötterna på juristfirma löser gåtan i typ allra sista stund, är ju inte särdeles originellt. Men det kan göras bra eller, tja, mindre bra. Anna Bågstam gör det bra.
En ung man sitter häktad för mord på sin artonåriga flickvän Mikaela. Det är den nystartade advokatfirman Pegasus som får uppdraget att försvara mannen som bedyrar sin oskuld. Advokaten Lydia och hennes unga biträdande jurist gör allt för att visa att polis och åklagare missat väsentliga detaljer i utredningen. Och om det inte är deras klient som är mördaren, vem är det då?
För mig som läsare väger det tungt att Bågstam själv är jurist, historien känns relativt trovärdig. Den går emellanåt lite på tomgång, men får en ordentlig skjuts på slutet. Då kan jag inte sluta läsa fast klockan är mitt i natten.
