De vill ge "Världens vackraste pojke" en ny röst

I fem års tid har Petri och Kristina Lindström följt Björn Andrésen, som 15 år gammal fick huvudrollen i den italienske regissören Luchino Viscontis filmatisering av Thomas Manns "Döden i Venedig". De 50 år som har gått sedan premiären har kantats av en rad personliga tragedier för Andrésen, som slungades in i ett skoningslöst efterspel till världsberömmelsen.

Ett av syftena med "Världens vackraste pojke" var att ge Björn Andrésen en röst igen. De beskriver hans historia som ett slags antik saga, och hoppas att dokumentären kan få publiken att reflektera över såväl relationer, barn, fäder, mödrar som psykisk sjukdom och sorg.

– Björn anser att han blev berömd för något han inte själv skapat. Han var paradoxalt nog en av värdens mest kända människor, men han kände sig aldrig sedd. Det har varit en stor ynnest att få göra filmen, och det har varit viktigt att behandla materialet rätt så att vi inte utsätter honom för samma sak igen, säger Kristina Lindström.

Kristian Petri tycker sig även se ett slags försoning i arbetet med "Världens vackraste pojke", att Björn Andrésen långsamt ändrat förhållningssätt till det som har hänt honom:

– När vi började var Björns mantra att "Döden i Venedig" hade förstört hans liv. Men under resans gång började han nyansera, och har landat i att filmen har gjort honom mycket ont men att han inte skulle vara den han är utan den. Björn är en väldigt stark och modig människa som säger: "Jag tog mig igenom allt, jag är fortfarande här". Han är en riktig kämpe, säger han.