Dahlins skildring av ensamhet är målande och fartfylld

Petrus Dahlin har skrivit en lång rad barn- och ungdomsböcker sedan debuten 2004. Den mystiska figuren som Aris ser i trädet har en given plats i titeln på den nu aktuella boken, ”Min nya vän Håken”. Men vad är det för en figur egentligen? Och är vänskapen mellan dem av godo?

Dahlin skriver fartfyllt och lättillgängligt om hur Aris tappat greppet om skolan, bor med sin ensamstående mamma och hur han gång på gång förnedras av några andra grabbar. Livet är rätt tufft på alla plan. Självklart funderar Aris också över sin pappa – en man som han inte haft någon kontakt med, men som en gång skickade ett kort.

Beskrivningarna är enkla, men målande. Snabbt rör sig Dahlin från en tryckt situation i nutid, till att synliggöra bakgrund och släktförhållanden, och så tillbaka igen. Replikerna är ofta korta, men laddade och vassa. Här finns mycket spänning och mörker, men också en del humor.

Ett roligt och återkommande inslag i boken är att Aris har en grekisk psykolog i sitt rum. Åtminstone är det så stenen, den han fått av sin morfar som vuxit upp på ön Skiathos, kallas. Morfar är förresten död nu, men stenen är en god lyssnare. Den ger dock inga bra råd.

Håken däremot har svar på det mesta. Dahlin låter honom dyka upp lite varstans, ofta utom synhåll för andra. Kanske existerar han inte ens utanför Aris huvud. Kanske är han högst verklig. Hur som helst är Håken snäll mot Aris, men han leder också in honom på en mörk och våldsam väg.

För bokens bilder står illustratören, författaren och serieskaparen Peter Bergting. Hans svartvita bilder här visar både ödesmättade landskap, mystiska silhuetter och utsnitt av centrala föremål. De är både stämningsfulla och egensinniga.

”Min nya vän Håken” är en spännande bok om ensamhet och problem. Här finns flera oväntade vändningar och intressanta episoder. Ibland hade jag dock önskat att Dahlin bromsade farten och stannade längre i situationerna.