Brendan Fraser ödmjuk inför Oscar: Har haft tur

”The Whale”, som baseras på en teaterpjäs och regisseras av Darren Aronofsky, är berättelsen om den groteskt överviktige collegeläraren Charles. Denne bor ensam i ett hus efter att ha lämnat sin familj när han blivit förälskad i en manlig elev. Nu anar han att han kanske inte har så långt kvar att leva.

Charlie söker kontakt med sin tonåriga dotter (spelad av Sadie Sink från ”Stranger things”), som hatar honom eftersom han en gång övergav henne och modern.

Den lågmälde och alltid lika vänlige Fraser fick för 25 år sedan sitt genombrott med komedin "Djungel-George". Sedan dess har karriären gått upp och ned och det talas om rollen i ”The Whale” som en comeback.

– Jag är glad att jag har haft ett jobb. Jag har aldrig varit så långt borta, säger han själv.

Darren Aronofsky har velat göra filmen i flera decennier, men det var först när han såg Fraser i en brasiliansk lågbudgetfilm som han hittade sin huvudrollsinnehavare.

– I'm a lucky fellow, konstaterar Brendan Fraser.

Filmens Charlie väger runt 300 kilo, och Fraser talar mycket om hur man skapade kroppen (han vill inte att det ska kallas "fat suit" utan kallar det i stället för "weight gain suit") och om hur han träffade många människor som är gravt överviktiga.

– De är vana vid att andra driver med dem, och de ville försäkra sig om att vi inte skulle förminska dem och skämta om dem. Vi skapade ett förtroende mellan oss. De jag talade med hade alla samma berättelse, att de var överviktiga som barn och att någon hade sagt något grymt som fick dem att känna sig hemska.

Det ledde i sin tur till att de började stoppa i sig onyttig mat för att trösta sig, berättar Brendan Fraser.

– Och det är lätt att göra i USA med tanke på all skräpmat som alltid finns lättillgänglig. Jag kände oerhörd empati med dem. Det är så lätt att glömma bort att det finns en människa i den groteskt stora kroppen.

"The Whale" utspelas i en liten tvårumslägenhet som byggdes upp i en studio. Brendan Fraser beskriver känslan som att befinna sig på en ubåt.

– Det var oerhört trångt, men det var bra. När jag hade extrakroppen på mig hade jag svårt att röra mig, inte minst när jag skulle ta mig från min trailer till den uppbyggda lägenheten, så jag hade några som fick hjälpa mig att ta mig fram. Men det gick bra. Jag är kanske inte smart, men jag är stark.