Blommor och buskar med nya ögon

Men naturen är inte något nytt motiv för Bertil Hertzberg. Minns till exempel boken ”Björk – trädet, människan och naturen” som han gjorde tillsammans med Marit Stigsdotter 2013.

Den här gången har Bertil Hertzberg vänt linsen mot blommorna och buskarna han har runt knuten. I stort sett varje dag, särskilt denna coronavår, har han tagit en runda i sin trädgård. Alltid när dagen gått mot sitt slut.

– Då infinner sig ofta ett ögonblick av plötsligt stillhet, en sista uppvisning, säger han.

Bertil Hertzberg fångar stunden då blombladen, som under dagen lockat humlor och bin med sin prakt och skönhet och samlat ljus, sluter sig, vänder sig inåt och förbereder sig för natten.

– För mig är växterna mer själfulla och spännande när det skymmer.

Bilderna är tagna på fri hand med blixt, och inte digitalt manipulerade.

De porträtterade blommorna svävar mot en mörk diffus bakgrund. Fotografierna är stilrent komponerade och presenterade i svarta ramar, utan passepartouter. Växterna talar utan störande moment.

Slumrande blommor är inte lika omedelbart betagande som utslagna. De har en mer stillsamt verkande skönhet som växer efter hand. Och de sprider en blå känsla, som rimmar med hösten, skymningens årstid.

Bertil Hertzbergs bilder är inte bara vackra, de väcker också förundran inför naturens skådespel. Och de sätter fantasin i spinn. En blundande prästkrage från den idylliska trädgården blir en farkost, som far genom rymden, eller en varelse på havets botten, som plötsligt öppnar sig och slukar allt i sin närhet. En aklejas baljkapslar blir sjöstjärnor.