Året är 64 e.Kr. – men antiken är alltid nutid

Det var ett tag sedan jag läste en bok om antiken som så tydligt har bäring på nutid. Inte så att Stewe Claeson på något sätt drar paralleller – det är han för klok för – men författaren har hittat precis rätt skärningspunkt mellan dåtid och nutid där vår tid ligger som en anad intertext. Jag ser undertiteln ”samtal under en förintelse”, som en läsanvisning. Här är en förintelse av många. Fler skall komma.

Bokrecension • Publicerad 13 november 2021

Detta är en recension i Barometern Oskarshamns-Tidningen. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.

Stewe Claeson, författare.Foto: Sören Håkanlind

Roman

Antydningarnas tid: Samtal under en förintelse

Författare: Stewe Claeson

Förlag: Norstedts

Året är 64 e kr. Kejsar Neros galenskap ökar och framstående romare börjar försvinna – eller blir uppmanade att begå självmord. Seneca d y, tidigare lärare till kejsaren, känner att hans tid börjar rinna ut. Han väntar hela tiden på den omfamning som kejsaren brukar utsätta dem han vill se avrättade för.

Den starkaste skildringen är den om allt som inte sägs. Ingen går säker, kejsarens öron är stora och sitter överallt. Antydningarna blir kommunikationsmedel. Försiktigt, aldrig konkret, omskrivningar. Så kan man kanske ändå prata. Jag tänker på Svetlana Aleksijevitjs beskrivning av ”den inre exilen”, hur tyst kommunikation uppstod när inget kunde sägas högt.

Annons

Hoppet finns kanske i det bevarade minnet. En av de finaste scenerna är när Seneca uppsöker en bekant från en av Stewe Claesons tidigare böcker, bokhandlaren Marcus Tullius Ummius och denna plockar fram en rulle med Horatius oden. Det i skrift bevarade kan ligga till grund för en bättre tid.

Att vår värld har egna galna kejsare står väl klart men Claesons bok väcker också tankar kring tystnadskultur, institutioners mödosamt framtagna värdegrunder där ändå arbetstagarna till syvende och sist ändå blir som antikens slavar – utbytbara handelsvaror.

Maria EhrenbergSkicka e-post

Annons