Naturen formar Wikestams måleri

Handen mot jorden. Fingrar doppade i vatten. Solvarm bark under handflatan. Det är lätt att tänka på naturen inför Helena Wikestams målningar. På jord, vatten, pollen, gräs. På doft och rörelse. På känslor förvandlade till sinnliga bilder.

Helena Wikestam har länge satt kroppsliga spår i sitt måleri. För många år sedan täckte hon fönstren i ett Göteborgsgalleri med avtryck i fingerfärg, på Kalmar konstmuseum berättade en cirkel uppdragen direkt på fönsterglaset om kroppens/armarnas räckvidd.

Nu har hon hittat ett material där både hand och tanke får vara med. Pastellkritan har personlighet. Ibland följsam, ibland kort i tonen. Hon grundar med snabba streck. Lägger till ytterligare ett lager färg. Fingrarna får driva pastellen över seg och kletig yta. De olika färgerna uppför sig olika. En färg stiger fram, en annan drar sig tillbaka. Effekten blir märkligt tredimensionell. Som att blicka rakt ned i djupt blått vatten, eller se en plöjd fåra i fet jord.

Helena Wikestams måleri är fysiskt och fyllt av associationer. Kritan ger säkert motstånd, men inte nog mycket för att fingertopparna ska stillna. Rörelsen finns hela tiden som en underliggande ström i skikten av färg. Den mjuka rörelsen driver färgen framför sig som skulpterade Helena Wikestam direkt i pigmenten.

Kroppen, handen och fingrarna är tydliga medaktörer i hennes måleri. Därmed blir bilderna också fysiska. Som målade hon direkt på pappret med pollen, jord och sav.

Helena Wikestam, född och uppvuxen på Öland och med en magisterexamen i fri konst från konsthögskolan i Malmö, är en sparsam utställare. Utställningen på Teatergalleriet känns som en första redovisning av en pågående process som säkert kommer att fortgå.