Mede fixar många skratt och många ämnen

Den ofrivilliga divan inleds med ett sångnummer där Petra Mede är iförd en lång glittrig silverfärgad klänning. Jag får nästan känslan av att det är ett genrep på vilken Eurovisionsändning som helst och det är väl så de flesta av oss är vana att se henne. Som den proffsiga, kvicka och ständigt ironiska programledaren som dessutom sjunger rätt bra visar det sig.

Petra Medes föreställning inleds och avslutas med sång men däremellan ska hon ge oss svaren på universums alla frågor och när hon säger att ”min ödmjukhet är utan gräns…” förstår vi att det kanske blir en kväll i ironins tecken.

Föreställningen bygger på att hon pratar om ett antal ämnen, som i all ödmjukhet handlar om saker som religion, meningslöshet, arbetsmarknadens utmaningar, invandring, politik och döden. Hon angriper dem alla med stor entusiasm. Det bästa i hela showen tycker jag är hennes briljanta imitation under ämnet sommarprat i P1, där hon imiterar Anita Ekberg som sommarpratade 2005. Hon blir verkligen Anita med hela kroppen och dråsar ned i en röd fåtölj på scenen och går fullständigt in i Anitas karaktär, superkul.

Under ämnet religion försöker Petra Mede dra paralleller mellan bibeln och barnboken Max kaka vilket blir mycket underhållande. Max kaka är en bok som hon för övrigt tycker ”går snabbare att läsa än att sammanfatta”. Petra Mede är ironins mästare och hon balanserar flera gånger på den politiskta korrekthetens knivsegg, men hon gör det så skickligt att jag ibland häpnar, som i ämnet politik där hon driver med Jonas Sjöstedt och en projicerad bild av hans ansikte. Briljant. En vandring ute bland publiken där hon visar prov på sin förmåga att improvisera är också mycket underhållande.

Jag funderar på att ämnena kanske är lite för många i hennes föreställning. Färre ämnen och mer fördjupning av dem tror jag skulle lyfta det hela ett snäpp. Sista ämnet för kvällen blir döden och inte ens döden går säker för Petra Mede, för som hon säger: ”Om livet är en fest så är livet på ett äldreboende en efterfest”.

Kvällens 80 minuter känns som 40 och det är väl som man säger att det går fort när man har roligt och det räcker till tre starka fjädrar.

Henrik Wennesund