John Holm bevisar att bra musik dör aldrig

[9js1mr9s]

Det råder en nästan sakral stämning i den lilla ladan nere på södra Öland, Prästgårdens Café. Det märks på åldern i publiken att väldigt många är trogna John Holm-fans som både följt och saknat honom.

För historien om John Holm är smått otrolig. Helt plötsligt när han var som allra störst, i slutet av 1970-talet, försvann han från scenerna.

Ett tufft liv hade tagit ut sin rätt och kvar fanns bara tre magiska plattor, Sordin, Lagt kort ligger och Veckans affärer för alla fans att lyssna till.

Men så plötsligt, 2015 på Säljerydsfestivalen, är han tillbaka, efter nästan 40 års frånvaro. En comeback som följts upp av flera mindre turnéer.

Just denna julikväll inleds med en halvtimme med en ungtjej, Miranda Murre Eriksson. Ett namn att lägga på minnet!

Men publiken var där av en helt annan orsak. Och John Holm hann inte mer än sjunga första frasen i En skuld till dig, "Du plockar dina blommor ur en trasig poesi, Ty alla här på gatan börjar lida av mani" innan allsången började höras svagt i publiken.

Flertalet av de 150 som sökt sig ner till södra Öland kunde sin Holm, det gick inte att ta miste på. Och publiken bjöds på drygt 90 minuters 70-talsminnen. John Holm, denna kväll ackompanjerad av gitarristen Jesper Wiborg och sonen Alex Holm på munspel, bjöd på en härlig blandning av sina gamla låtar.

Den öde strandens klassiska första rad, Sommarn dör, de e därför, jag e lessen i kväll, möttes med jubel och på det viset fortsatte kvällen.

John Holm själv kan se både lite trött och sliten ut när han sitter på en stol och småplockar på sin gitarr mellan låtarna. Men när han tar ton, då sitter rösten där. Låtar som "Ett enskilt rum på Sabbatsberg" och "Vid ett fönsterbord mot parken" är små mästerverk.

Någon mästare på mellansnack är han dock inte. Men de få anekdoter som kvällen innehöll var dess bättre. Hur många visste exempelvis att John Holm och Ola Magnell av skivbolaget Metronome ansågs vara två stora hypokondriker. En kul liten upplysning så här 40 år senare.

Med textraderna ur Maria många mil och år från här i minnet är det bara att hoppas att John Holm fått blodad tand på att turnera. Han är en njutning att lyssna till. Bra musik dör aldrig!