Åren har gått hårt åt de skotska pundarna

I slutet på Trainspotting från 1996 blåste Renton (Ewan McGregor) sina polare på stålar, drog söderut och bosatte sig i Amsterdam. I upptakten tilI T2 Trainspotting återvänder han till Edinburgh. 20 år har gått, han är nyskild och nykter och vill göra upp med sitt förflutna.

Rentons framtidsutsikter är inte lysande, men jämfört med de forna vännernas är de hyggliga. Spud (Ewen Bremner) har knarkat sönder skallen. Begbie (Robert Carlyle) sitter sedan åratal på kåken och kokar av hämndbegär när han får höra att Renton är tillbaka. Sick Boy (John Lee Miller) har växlat ner från heroin till kokain, men puben han driver går uselt. Han försöker dryga ut kassan med att utpressa torskar, men det går inte heller något vidare. Och allt samlat elände skyller han på Renton.

När svikaren vill betala tillbaka de 4 000 punden han snodde går Sick Boy i taket. Vad ska han göra med de pengarna nu? Köpa en tidsmaskin?

Efter att ha samlat sig slår sig i alla fall Sick Boy ihop med Renton. Tillsammans ska de förvandla puben till en bordell, men först måste de skaffa ett startkapital.

De livs- och dödsföraktande gamla vännerna har inte lika kul som förr. Det har inte vi i publiken heller, men T2 är nog så underhållande och skildringen av hur de gamla heroinisterna försöker hantera medelålderskrisen är rörande. Hur har de hamnat där de är? Hur började det?

Vi serveras tillbakablickar både i form av klipp från den första filmen och i familjefilmssnuttar á la Super 8 med Renton och polarna som små gulliga pojkar.

Pojkar, pojkar, bara pojkar! Vart tog tog de härliga tjejerna vägen? Jag hade gärna sett betydligt mer av Diane (Kelly Macdonald) och Gail (Shirley Henderson).

Liksom skådespelarna är gänget bakom kameran detsamma som i första filmen. Mycket av tonen, stilen, pulsen och humorn går igen i uppföljaren, som är en välgjord och häftig nostalgitripp och mer än så.

Till sist: Se gärna (om) Trainspotting innan du tar dig an T2!