Vasst och målande om flykt, kulturkrockar och rasism

Det är knökfullt på soppscenen i Kalmar när Zinat Pirzadeh gästar teatern med sin show Ingen har dött av surströmming - än. Hon tillhör den yttersta eliten inom svensk humor, hon har inga problem med att driva med sig själv och har stor användning för sitt breda spektrum.

Den förväntansfulla publiken får resa med på hennes flykt med sin son från norra Iran till Lappland och vidare till kanelbullsbak och "Mello" i Rinkeby. Hon skämtar vasst och målande om allt från hur jobbigt det är att leva i Iran där man måste vara oskuld hela tiden, särskilt om man är trebarnsmor, till kulturkrockar och främlingsfientlighet. Ständigt är chockmötet med surströmmingen närvarande. Som när hon berättar om sina tankar på att tvätta talibaners turbaner med den eller när hon informerar publiken om hur det känns att som hungrig och utvisningshotad bli bjuden på surströmming iförd burka. "Ingen ser om man spyr i alla fall. Jag såg en man spy i sitt skägg". Hon berättar vad hon svarar när människor ropar åk hem efter henne. "Till dig eller mig?". Och vad hon säger när diskussioner, som hon själv kallar middagsrasism, sätter i gång kring matbordet. "Vi pratar inte om dig Zinat, du är bra, vi pratar om de andra invandrarna". Då svarar jag, du är bra, jag pratar om de andra rasisterna".

Slutet av showen gör starkast intryck.

"Blunda och tänk att ni är på en plats ni tycker om och där ni känner er trygga, kanske hemma hos er mormor och morfar. Tänk sedan att ni måste åka därifrån nu direkt och lämna allt utan att säga hej då till era gamla eller era kollegor. Ni vet inte om ni kommer hitta era barn i flykten. Ni vet inte var ni är på väg eller om ni kommer fram. Många av oss som har flytt har gjort det här. Det är inte alla som har kommit fram".