Annons

Rydström: Det är musiken vi söker, oavsett format

Det nya mot det gamla, det unga mot det äldre och det kan tyckas vara ett paradigmskifte, en revolution, men det är ju bara tiden som går.
Publicerad 29 december 2014
Timbuktu Foto: Johanna Eriksson
Timbuktu Foto: Johanna Eriksson

Det är ju bara historien som tar sig vidare, framåt och saker och ting förändras, vrids, blir bättre, blir sämre, men framför allt blir det annorlunda och lp-skivor och blandband slogs ut av cd-skivor och mp3-filer, det förpassades till det förgångna och detsamma hände snart med cd-skivor och mp3-filer och om vi nu tror att det vi har i dag - streamingstjänster - kommer vara beständigt är vi ungefär lika dåraktiga som när Western Union Telegraph Company 1876 nobbade Alexander Graham Bells telegraf med de numera legendariska formuleringarna: Idén är idiotisk. Varför skulle någon person vilja använda denna bristfälliga och opraktiska utrustning när han kan skicka en springpojke till närmaste telegrafkontor och få ett klart skrivet meddelande sänt till varje stor stad i Förenta staterna?

I dag är det streaming, i morgon något annat.

Annons

Men det är fortfarande och det kommer alltid vara de där stunderna då vi lyfts upp, då vi får tröst, när vi känner oss levande, sprakande, då det vi hör går in under huden, in i blodomloppet och då känslorna sköljer över oss, det är fortfarande och kommer alltid vara de stunderna som vi söker och längtar efter.

Genom lp-skivor, mp3-filer, blandband, cd-skivor eller streamingtjänster.

Det är musiken vi söker. Oavsett format.

Här är en del av det som jag hittade under 2014.

Årets bästa album

1. Damien Rice: My favourite faded fantasy

Damien Rice kom tillbaka efter åtta års tystnad och han kom tillbaka lika stark som när han lämnade. Psalmer för 2010-talet.

2. Kent: Tigerdrottningen

Politiskt, empatiskt och engagerat. Jag har svårt att förklara hur djupt imponerad jag är av Kent och bandets förmåga att fortfarande, efter drygt 20 år, skapa stor musik.

3. The war on drugs: Lost in the dream

Annons

Folkrockarna från USA skickade i väg en musikalisk skapelse som var så tät, så tajt att den krossade allt som kom i dess väg.

4. Sophie Zelmani: Everywhere

I snart 20 år har Zelmani skrivit samma sång. Den vemodiga tonen, den viskande rösten, de lekfulla gitarrslingorna. Men för varje år blir det starkare, bättre. Viskningarna blir till dån.

5. John Fullbright: Songs

Stillsamt, nästintill sakralt. I många sånger så avskalat att det bara blir Fullbrights röst och ett piano kvar. Eller en gitarr. Bedårande.

6. Boy & Bear: Harlequin dream

Australienska Boy & Bear är inte unika, det finns många band som rör sig i indierock/folk-fåran. Men av alla band som gör just det tillhör Boy & Bear de starkaste.

7. Lana Del Rey, Ultraviolence

Dovt, mörkt, men också skimrande vackert. Som en David Lynch-film. Eller ännu hellre, som ett vidunderligt avsnitt av Twin Peaks.

8. Timbuktu: För livet till döden

Annons

Hur ofta är musik så här levande, färgfull, vacker och skör? Hur ofta är musik så här politisk utan att för den skull vara irriterande politisk? Nästan aldrig. Jag tror att jag älskar Timbuktu.

9. Kevin Morby: Still life.

Kevin Morby kommer från USA, men låter brittisk och skulle ha kunnat vara en logisk förlängning av The Libertines.

10. Weeping Willows: The time has come

Efter några år i periferin kom Weeping Willows tillbaka med kraft. Melodierna, den vackra klangen och så Magnus Carlsons röst. När allt det klaffar är det få band som kan matcha dem.

Andra bra plattor

Strand of Oaks: HEAL, Mando Diao: Aelita, Solander: Monochromatic Memories, Blaudzun: Promises of no man's land, Perfume Genius: Too bright, Basko Believes: Idiot's hill.

Årets bästa låtar

1. Sturgill Simpson: The promise.

2. Future Islands: Seasons (waiting on you)

Annons

3. Lacrosse: This is not a war, no winners no losers

4. Basko Believes: The waiting

5. Boy & Bear: Harlequin dream

6. First Aid Kit: My silver lining

7. Marlon Roudette: When the beat drops out

8. Jamie T: Turn on the light.

9. Moneybrother: Himlen som du drömmer om

10. Blaudzun: Too many hopes for July

Andra bra spår

Kent: Din ende vän, Solander: The woods are gone, Magic!: Rude, The Magic Numbers: Shot in the dark, Milky Chance: Stolen dance, Hello Saferide: Hey Ho, Moto Boy: The 2 of us.

Annons

Barometern-OT:s musikrecensenters favoritlåtar från 2014

<iframe src="https://embed.spotify.com/?uri=spotify:user:barometern.se:playlist:0FQSnqTGCsAXpsLSWT4LJ7" width="300" height="380" frameborder="0" allowtransparency="true"></iframe>

Henrik Rydström

Damien Rice Foto: Jason DeCrow
Damien Rice Foto: Jason DeCrow
Lana Del Rey Foto: Jonathan Short
Lana Del Rey Foto: Jonathan Short
Sophie Zelmani Foto: ANDERS WIKLUND / TT
Sophie Zelmani Foto: ANDERS WIKLUND / TT
Weeping Willows
Weeping Willows
Kent
Kent
John Fullbright
John Fullbright
Så här jobbar Barometern Oskarshamns-Tidningen med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons