Claire och Frank håller makten och greppet

I slutet på den andra säsongen av House of Cards tog den skrupelfrie fifflaren och mördaren Frank Underwood över presidentskapet i världens mäktigaste nation.

När vi i den tredje säsongen återvänder till Vita huset jobbar Frank i motvind. Kamraterna i det demokratiska partiet tröttnar och vill satsa på en annan kandidat inför valet 2016. Desperat går Frank ut och lovar 10 miljoner nya jobba. Priset är nedmontering av socialförsäkringarna. Bort med alla bidrag! Så ska den amerikanska drömmen bli verklig!

Även på utrikesfronten spelar Frank högt, när han ska skapa fred i Mellanöstern med hjälp av ryssarna.

Den ryske presidenten Petrov (Lars Mikkelsen från Brottet och Borgen) bjuds in till Vita huset, tillsammans med ett par av medlemmarna i Pussy Riot. Ja, ni förstår hur det går.

House of Cards driver med Putin på samma sätt som den driver med den amerikanska politiken, och politik och politiker överhuvudtaget - skruvat och grovt. Mellan varven är det rena farsen, vilket trubbar av den annars vassa satiren.

Frank presenterades ingående redan i seriens inledning. Han har inte förändrats nämnvärt sedan dess. Kevin Spacey briljerar i rollen, men cynismerna, sarkasmerna och blinkningarna till publiken blir tjatiga i längden.

Som tur är finns det andra rollfigurer som fängslar, till exempel den svala och eleganta presidenthustrun Claire. Hon tröttnar på att sitta i passagerarsätet och satsar på en egen karriär, som leder…ja, inte dit hon vill, men till nya insikter.

Till skillnad från Frank, som kört fast i maktbegäret, händer något inom Claire (vilket gestaltas med finaste möjliga medel av Robin Wright). Plötsligt en dag säger hon till honom: Vi har ljugit länge! Han replikerar: Självklart! Vad skulle folk säga om vi talade sanning. Hon: Jag menar inte för folket - för oss själva.

Relationen mellan Claire och Frank fortsätter att fascinera och är mer spännande att följa än det politiska maktspelet.

House of Cards är ingen uppbygglig historia. Alla ljuger, alla sviker, alla är beredda att sälja sin själ och alla kan tänka sig att betala för framgång och makt.

Men humorn och det rakt igenom gedigna hantverket - från smart manus till lysande skådespeleri - gör den svår att stå emot.

Den tredje säsongen av House of Cards matchar inte den lysande första, men överträffar den blekare andra.

Avslutningen på det 13:e och sista avsnittet lovar en fortsättning, och öppnar för en spännande sådan.