GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Ett opersonligt farväl från Mikael Wiehe

Skivrecension • Publicerad 2 december 2021
Detta är en recension i Barometern Oskarshamns-Tidningen. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Visa/rock

Mikael Wiehe – Den siste mohikanen

Skivbolag: Universal

När Mikael Wiehe efter 60 år som artist nu säger tack och hej trycker han in så många, och så stora ämnen som möjligt på sin sista skiva. Klimatet, krig, tysk politik och corona besjungs på ”Den siste mohikanen”. Som att han vill bevisa att han, som blivit känd för sin protestmusik, minsann fortsätter att sparka även som 75-åring.

Men jag vet inte riktigt vad han vill säga. Det saknas eftertanke och personlighet. Han vrider uppmärksamheten bort från sig själv och riktar den mot kampen och orättvisorna han ser.

Det är mjuka gitarrer, hiphop-beats och Wiehes skånska vissång som följer oss genom skivan. Han gör det han kan och det har gjort hela sin musikkarriär.

Men om detta är slutet, så saknas det ett ordentligt farväl.

Anna EngströmSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Barometern och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.