Krigande kusiner från landet

Vad var det då han hade i åtanke – miljöfrågor, ekonomisk politik eller jordbruksstödet? Ingetdera: det var snuset. Och i denna fråga måste ”de ärliga och aningslösa kusinerna från landet” tuffa till sig och börja ställa till besvär för övriga unionsländer. Moderate EU-parlamentarikern Christoffer Fjellner har varit inne på ett liknande spår: ”Hade vi varit fransmän och någon sagt att vi fick lov att dricka vodka men förbjudit rödvin så skulle det ha blivit ett jäkla liv.”

Också från regeringen har sådana tongångar hörts. Samma vecka som EU mottog Nobels fredspris, hotade handelsminister Ewa Björling med fullskaligt krig om snusets ställning i det nya europeiska tobaksdirektivet. Vad det har handlat om är egentligen två olika saker: dels exportförbudet på snus, som den svenska regeringen har verkat avskaffa; dels regelverket för tobaksprodukter överhuvudtaget, som kan ha inverkan på hur snus får vara beskaffat i Sverige också.

Det förslag till direktiv som presenterades igår innehöll egentligen inget oväntat. Exportförbudet ska stå kvar, trots de svenska ministrarnas försök att övertyga hälsokommissionären Tonio Borg, och smaktillsatser som minskar tobakssmaken förbjudas. Smaksättning i sig förbjuds inte, däremot sådana kompositioner där tobakssmaken inte längre framgår. Att marknadsföra produkter med att de har tydliga inslag av mint, till exempel, torde vara att befinna sig i riskzonen.

Särskilda expertpaneler ska enligt kommissionens förslag inrättas i varje land för att agera smakdomstol. Det är lätt att föreställa sig vilka hårklyverier som kommer att uppstå i dessa sammanhang, liksom harmen när populära smaker försvinner.

Men är det verkligen en svensk hjärtefråga, ett svenskt nationellt intresse, att kämpa emot detta förslag? Historiskt har konflikten mellan den europeiska integrationen och det svenska snuset naturligtvis haft en stor betydelse. Snusfrågan spelade en betydande roll i folkomröstningskampanjen, och ansågs tillräckligt viktig för att tas upp i medlemskapsförhandlingarna. Den moderate EU-parlamentarikern Christoffer Fjellner har, som en akt av civil olydnad, rentav sålt snus från sitt kontor i Bryssel.

Ett mått av opportunism finns sannolikt också i krigandet för snuset. Man vinner i alla händelser inga fördelar i den svenska opinionen på att ta ställning mot vad Swedish Match uppskattar som en miljon snusare (varav 200 000 kvinnor).

Men inom europeisk politik, liksom överallt annars, måste man prioritera. Att exportera svenskt snus till länder som inte har efterfrågat det kan inte vara viktigast, inte heller att hävda tobakens rätt att smaka eukalyptus.