Ge skepparn friheten att snedsegla med lite sjöfylla
Det är inte utan att man känner en fläkt av sommarlovsförväntan! Själv har jag ett helt fotoalbum etsat på näthinnan med härliga bilder från min barndoms midsommarfirande i föräldrarnas båt. Både flytetygen och sjövanan blev med åren större, men det var själva båtlivet som var det centrala. Ibland samlades vi på Klubbholmen i Västra sjön för att fira midsommar med annat båtfolk. Andra gånger firades högtiden tillsammans med mor- och farföräldrarna på Revsudden i Kalmarsund där det vankades varmkorv, lotter och knätofs på dansbanan.
Båtlivet har ett frihetsvärde som politiker bör slå vakt om, menade jag i en debatt här om helgen i samband med Skärgårdsmässan på Djurgården i Stockholm. Det församlade båtfolket nickade instämmande men intygade samtidigt att frihetskänslan till sjöss har naggats en del i kanten. Sedan den första juli 2010 gäller 0,2-promillegräns för skeppare och besättning på fartyg som kan framföras i en hastighet av minst 15 knop eller som har ett skrov på minst 10 meter. Lagstiftaren menar att reglerna om rattfylleri i vägtrafiken ska vara en förebild även för sjötrafiken. I lagens förarbeten står också att det finns anledning att se lika strängt på 0,2-promillegränsen till sjöss som till vägtrafiken på land. Ursäkta, men här måste lagstiftaren ha fått fullkomlig fnatt! Nej, jag satt inte i riksdagen då, och det är jag glad för!
Ett färskt exempel ger en fingervisning om lagens effekt. Högsta domstolens dömde den 12 juni i år en man för sjöfylleri till 50 dagsböter. Mannen hade utan anmärkning framfört en 11,5 meter lång segelbåt en sträcka om cirka tolv nautiska mil (22 km) längs kusten utanför Ronneby. Seglaren var ensam i båten och vattnet var inte högtrafikerat. Alkoholhalten i mannens utandningsluft uppgick till 0,33 promille. Någon som helst fara för sin omgivning verkar mannen alltså inte ha varit, ändå har han nu stämplats som kriminell.
För många är båtlivet på sommaren i förening med en viss alkoholförtäring en kär livsstil, som lagstiftaren genom 0,2-gränsen har gjort sitt bästa för att slå sönder. För en mycket stor del av båtfolket går det bara inte att begripa varför man inte ska kunna ta ett par pilsner, en snaps eller några glas vin under lugna förhållanden på sjön.
Riktigt illa är att den nya sjöfyllerilagen varken bygger på vetenskap eller erfarenhet utan är ett trist exempel på när politiker viker ner sig för en liten men högljudd, kanske rent av inbillad, opinion. Den lågt satta promillegränsen träffar inte de sedan länge straffbelagda fall där berusade båtförare sätter andras liv i fara. Den lågt satta promillegränsen träffar inte den alkoholiserade kaptenen på skärgårdsfärjan som hittills har klarat sig på sin rutin men som en vacker dag kör in i bryggan med passagerare och allt. Dessa och andra upprörande fall har alltid varit straffbelagda som sjöfylleri. Den nya 0,2-promillegränsen förbättrar inte säkerheten på sjön ett enda dugg. Dess enda effekt är att göra livet surt för vanliga hederliga medborgare.
Men om det ändå ska vara en promillegräns till sjöss är den nuvarande på tok för lågt satt. Jag har redan börjat fila på en lagändring att lansera under riksdagens motionsperiod i höst. Det borde inte vara hopplöst att få med sig fler.
Maria Abrahamsson, Riksdagsledamot för moderaterna
