Tillbaka till kalla kriget
Enskilda organisationer flyr Kaliningrad. Svenska konsulatet stänger. Nästa månad avgår den sista internationella flighten när Air Berlin stänger ner sin flygrutt mellan den ryska regionen och den tyska huvudstaden. Ryssland och EU isolerar sig alltmer från varandra.
Det är också lite ironiskt. Stadens store son, den tyske filosofen Immanuel Kant, skrev 1795 Till den eviga freden om just att samarbete skulle ge världsfred. Kaliningrad är omgiven av EU-staterna Litauen och Polen, men den ryska regionen deltar inte i något samarbete. Och nu är den längre ifrån sina grannar än någonsin.
Kaliningrad är en rysk exklav, ett landområde som saknar förbindelse med moderlandet och hette under sin tyska period Königsberg.
<a href="http://d6jf7ok6u1qis.cloudfront.net/imengine/image.php?uuid=4c37c5ec-e49c-4232-821a-a15dedb96fbd&type=preview&source=false&function=thumbnail&width=2500&height=2000&q=72" target="_blank"><img src="http://d6jf7ok6u1qis.cloudfront.net/imengine/image.php?uuid=4c37c5ec-e49c-4232-821a-a15dedb96fbd&type=preview&source=false&function=thumbnail&width=2500&height=2000&q=72" width="100%"></a>
Kalingrad omgärdas av Natoländer. Klicka på bilden för att förstora grafiken.
Det är ganska tydligt att staden bombades sönder och samman av engelska bombplan under andra världskriget. Stadsplanering är kanske inte öststaternas främsta signum och Kaliningrad består av en brokig arkitektur. Stora tunga sovjetiska bostadshus i betong varvas med gamla kvarblivna tyska hus och kyrkor, rester av den gamla medeltida ring- muren i rött tegel och med germanska tinnar och torn. Till det de nybyggda ryskortodoxa kyrkorna. Grå östatsestetik som varvas med moderna gallerior i glas. På ett café i just en ny galleria fikar vi med Elena Emelianova, koordinator på det snart stängda svenska konsulatet, men väldigt få spår syns av diplomati. Hon är rak, rättfram och klar över sin åsikt.
– Vi är tillbaka till det kalla kriget, säger hon. Det är lite annorlunda denna gång, men tonen är densamma.
Vladimir Putin ska vara den ledare i Europa som har mest stöd hos sin befolkning. Det glömmer man kanske i Västeuropa. Överallt i Kaliningrad får vi höra om siffrorna 8020. Det är 80 procent av befolkningen som stödjer presidentens politik. De kallas Vatniks. Ordet kommer från en sorts tunnare täckjacka och är ett litet nedvärderande ord för Putinan- hängare. De som stödjer insatsen i Ukraina, annekteringen av Krim, stödet till Bashar al-Assad och den hårda attityden mot Turkiet. Detta trots att Ryssland är på väg in i en lågkonjunktur som snuddar vid depression.
<img src="http://d6jf7ok6u1qis.cloudfront.net/imengine/image.php?uuid=8f11b2a7-5e76-42ea-80ab-8350bc63ff8d&type=preview&source=false&function=thumbnail&width=2500&height=2000&q=72" width="100%">
Nationalismen ökar i Ryssland, så också stödet för Vladimir Putin som räknas som den ledare som har starkast stöd i sitt hemland. Men EU:s bojkott mot landet och ett oljepris som störtdykigt har skapat stora ekonomiska problem.
– Värst är det för pensionärerna. Deras pen- sioner sjunker och hyrorna höjs. Många får 7 000 rubel i pension, knappt 1 000 kronor. En lägenhet på 55 kvadrat kostar 5 000 rubel, 650 kronor. Det förstår vem som helst att det inte går ihop.
Samtidigt så höjs skatterna. Höjningar av fastighetsskatt, förmögenhetsskatt och så plockas nu subventionerna bort för den som vill starta företag i Kaliningrad. Tidigare har det varit ett incitament och tillväxtfrämjande för regionen som lockat till sig stora investeringar. Ändå ökar stödet för Putin, menar Elena Emelianova.
– Vatniks vet inte att hela landet kör i full fart mot ett rödljus. Snart kommer vi att krascha, säger hon. Får du ett barn blir du per automatik fattig, det krävs två inkomster. Affärerna i Kaliningrad blir en form av shoppingmuseum. Det finns saker att titta på men ingen har råd att köpa något.
Kalmar har ett vänortssamarbete. Men det är inte som det varit tidigare. Nu är det mest på pappret enligt Elena Emelianova. Det gäller förresten övriga Sverige också.
Det är inte bara i geografin som Kaliningradborna känner sig klämda. Här i Lillryssland påverkas människorna kanske mer av europeiska normer, man reser snarare till Litauen, Tyskland och Polen än Moskva och Sankt Petersburg.
– Så var det i alla fall. I januari stängs vår internationella flyglinje. Det är väl bara ytterligare ett exempel på att EU drar sig ifrån oss, säger Elena Emelianova.
<img src="http://d6jf7ok6u1qis.cloudfront.net/imengine/image.php?uuid=c855cb05-2fb1-44e6-987d-b0d6642ae88f&type=preview&source=false&function=thumbnail&width=2500&height=2000&q=72" width="100%">
Elena Emelianova har blivit utan arbetsplats sedan det svenska konsulatet stängde ner. Stängningen motiverades av sparkrav, själv tror hon att det var politiska orsaker. Om en månad är det inte längre några internationella flighter till Kaliningrad, många enskilda organisationer har också lämnat.
Våren 2003 öppnade Sverige som första EU-land ett generalkonsulat i Kaliningrad. Då sågs Sverige som en viktig aktör som ska verka för ökad samverkan och harmonisering. Drygt tio år senare lämnar man nu. Det såg ut som om enklaven höll på att öppnas upp. Öppna sig för att locka investerare och för att ge turisterna möjlighet att njuta av de milslånga stränderna på Kuriska näset. Tillslutningen har skett snabbt. Bara för tre år sedan var det en delegation från Kaliningrad
i Kalmar för att se vad man kunde samarbeta runt. Då fanns det planer på en flyglinje från Köpenhamn och Stenaline ville öppna en färjelinje från Karlskrona.
– Turism är en stor möjlighet för oss. I dag kommer 90 procent av våra besökare från Storryssland, berättade turistbyråchefen Julia Jubovskoya för Barometern i januari 2012.
Storryssland eller Bol ́shaya Rossyia, är det vanliga namnet på själva moderlandet.
Men nu är det andra tongångar.
– Konsulatet stängs av ekonomiska skäl har vi fått förklarat för oss. Men jag är inte så säker, säger Elena Emelianova.
Hon berättar allegorin som vi får höra flera gånger under vårt besök i Ryssland. Den om TV:n och kylskåpet. Från tv:n kommer propaganda om hur bra Ryssland är medan det i kylskåpet skvallrar om hur lite mat det finns.
Elena Emelianova beskriver en verklighet långt ifrån glasnost, öppenhet, det som Michail Gorbatjov lanserade för 30 år sedan.
Ändå verkar inte den ryska lågkonjunkturen har påverkat försvarssatsningarna. Budgeten är nu mer än dubbelt så stor som den var för drygt tio år sedan. Med det prekära ekonomiska läget och de sanktioner som landet utsätts för så har tillväxtregionerna, Kaliningrad och Sankt Petersburgs betydelse ökat. Nu måste man kunna säkerställa säkra leveranser genom Öresund. Man har problem med leveranser som det är i dag. EU:s bojkott, sedan krigen i Ukraina och annekteringen av Krim, gör att det har varit svårt. Sedan Turkiets nedskjutning av ett ryskt plan bojkottas det landet också och sedan nedskjutningen av passagerarplanet i Sinai så har charterresor ställts in. Det är svårt och dyrt att få tag på färsk frukt och grönsaker och det har blivit svårare att resa till solen. Det stora skämtet i Kaliningrad är om räkorna som importeras från Vitryssland. From the Belarussian Sea, heter det i folkmun. Vitryssland har som bekant ingen kust, så den vänliga grannen används för att kringå bojkotten.
Vladimir Bokobaev är statsvetare och undervisar på universitetet i Kaliningrad. Han är en Putinanhängare och tycker att det är enkelt att rättfärdiga annekteringen av Krim, som tidigare tillhörde Ukraina.
– Det är gammalt ryskt territorium med en rysktalande befolkning. Så statsrättsligt var det rätt. Annekteringen föregicks också av en folkomröstning, säger han.
Han menar att Vladimir Putin är missförstådd i Västeuropa och att det är en hård retorik mot hans president. Han skyller i stället mycket av dagens problem i Ryssland på Michael Gorbatjov och Boris Jeltsin.
– Allting såldes ut alldeles för snabbt. Det är därför vi har fenomenet oligarker som skott sig på dåliga politiska beslut. Det finns berät- telser om att Michael Gorbatjov försökte sälja tillbaka Kaliningrad. Men tyskarna var tydligen inte intresserade.
Att det i Kaliningrad skulle finnas Iskanderrobotar med kärnstridspetsar tvekar han inte om.
– Nej, jag är övertygad om att de är utplacerade här. Vi har ett nytt säkerhetspolitiskt läge, så det ser jag som självklart. Vi har den geografi vi har, med de grannar vi har. Då måste vi få försvara oss, säger han.
Iskander-robotar har en räckvidd som väl täcker södra Sverige. Ryssarna använde Iskander under Georgienkrigen, en robot slog ut 29 stridsvagnar, mer än dubbelt så många som finns stationerade på Gotland.
Om Sverige skulle gå med i Nato?
– Jag vet inte om det skulle påverka. Ni har redan ett tätt samarbete. Men det är klart det är ert beslut, en inriktning som inte gynnar relationerna. Kaliningrad får ett ännu mer utsatt läge.
Kaliningrad verkar ha genomgått en flera olika faser, från en stolt ostpreussisk stad, till en dystrare del av Europa med överrepresentation av sprutnarkomaner, hiv och prostitution. För tio år sedan det stoltaste som fanns i den ryska federationen med epitetet ett ryskt Hong Kong, men nu hårt märkt av lågkonjunkturen.
<img src="http://d6jf7ok6u1qis.cloudfront.net/imengine/image.php?uuid=737dba82-f9cd-4c5e-b5cc-195839217edf&type=preview&source=false&function=thumbnail&width=2500&height=2000&q=72" width="100%">
Regionen Kaliningrad har nästan 1 miljon invånare, varav ungefär hälften bor i staden med samma namn. Det vanligaste transportmedlet är tjeckiska spårvagnar från 1960-talet.
Vi kör förbi Sovjeternas hus, eller snarare monstret som det kallas i folkmun. Ett hus som anses som det fulaste i imperiet, få har nog en annan uppfattning. En stor fyrkantig kloss. Det är ett 21 våningar högt torn av betong från sextiotalet. 2005 fick fönstren rutor i ett försök att rustas upp. Men huset förblir tomt.
– Vi brukar ge oss upp på taket och fira nyår där. Det är inte tillåtet men vi har i alla fall hittat en funktion på huset, säger Nikita Kuzmin.
Han är journalist på den oberoende sajten rugrad.eu. Han är också en flitig gäst på Fojo i Kalmar och sysslar främst med grävande journalistik när det gäller ekonomi.
– Det är klart att vi har problem. Det rekordlåga oljepriset slår hårt mot ekonomin. Vi har en inflation på närmare 12 procent, det är väl knappast något ni upplever i Sverige?
Att Ryssland trots allt satsar på en upprustning ligger helt i linje med Putins politik att ena landet mot gemensamma fiender. Även om man inte ser mycket av en militär upprustning i Kalingrads centrala delar. Däremot har det blivit betydligt svårare för enskilda organisationer att bedriva sitt arbete.
Vi sitter på en typisk engelsk pub och äter Stroganini, en form av sibirisk sashami, tillsammans med Ilya Shumanov. Han är chef för Kaliningrads avdelning av Transparency international. En organisation som kämpar emot korruption. Och som det ser ut så har han fullt upp. Organisationen gär nästan dagligen avslöjande om politiker som tar mutor eller om nepotism när det gäller markförvärv.
Känner du dig inte utsatt?
– Jo ibland. Men kanske inte så mycket fysiskt. För en tid sedan avslöjade en tidning här i Kaliningrad att jag var manager för en bordell. Men till och med min yngsta dot- ter skrattade åt det. Det är lite så vi gör när det gäller såna lögner, vi skrattar åt dem. Men det är klart folk som inte känner mig kanske får lite fel uppfattning.
För tre år sedan stiftades en lag om att granska alla enskilda organisationer med internationellt stöd för att bedöma om de arbetar för Rysslands intresse. Det har medfört att många lagt ner sina lokalkontor och flyttat härifrån. De som bedöms att inte arbeta för landet tvingas ha en banner på sin hemsida med texten Foreign agent, utländsk agent. Ett uttryck som för tankarna till kalla kriget och spioneri. Att få stämpeln på sig innebär att det blir omöjligt att värva icke ryssar till organisationen. Det ställer också enorma krav på redovisning som innebär att några av dem har lagt ner, man klarar inte den administrativa bördan helt enkelt.
– Det är naturligtvis ett led i att försvåra för utlänningar i Ryssland, säger Ilya Shumanov.
– Vi bor i ett glashus. Rör vi oss går något sönder. Det är ungefär så vi känner oss.
Spänningen runt Östersjön
Del 4 av 5
Tidigare delar:
Nästa del: Ska vi gå med i Nato?
