Systrarna är kvar i Uganda

Vi träffas på berget Buziga på en av Kampalas alla kullar. Cikadorna spränger decibelvallar, expats sipprar gin och tonic, i bakgrunden karaktärisk slagverksmusik och i förgrunden glittrar Victoriasjön. Det är sammetstimmen, tiden mellan 18 och 19 den korta tiden av skymning då ljus byts till mörker. Favoritstunden i alla länder runt ekvatorn.

Men den idylliska ugandiska kvällen står i bjärt kontrast till situationen för Medy Augusta. Hon och hennes syster lever på hemlig ort i Kampala och deras frihet är kraftigt beskuren. De har flytt terrorn från Burundi, men de är inte fria från hemlandets säkerhetstjänst.

Deras historia om hot och trakasserier härrör sig från tidigt 1990-tal. Deras far Remy Gahutu var en känd politiker i Burundi och på sätt och vis den utlösande faktorn i ett av världens mest brutala krig. Konflikten mellan Hutu och Tutsi i Burundi och Rwanda. Han startade ett oppositionsparti, men situationen blev snabbt ohållbar och familjen flydde till Tanzania. Det räckte inte, 1990 lyckades Burundis säkerhetstjänst lokalisera honom och sköt ihjäl honom på plats. I det allmänna kaoset som rådde bestämde sig i alla fall familjen att återvända.

De hade stora värden i fastigheter och innan mordet på deras far en stark ställning i samhället. En ny president valdes, denna gång en hutu. Tutsi hade precis som i Rwanda varit en form av härskarklass, de hade styrt landet trots att de var i minoritet. Medy Augusta är hutu, precis som resten av hennes familj. Men de tillhörde en annan stam. En dag blev hennes bror, som heter Remy precis som deras far, uppringd av presidenten som ville ha ett möte. Han fick erbjuden av jobb vid sittande möte, chef för underrättelsetjänsten.

– Jag har aldrig varit i militärtjänsten, aldrig haft med armén att göra. Jag har utbildat mig till jurist i Kanada och hade ingen kunskap om underrättelseverksamhet, säger han.

Men han förstod snabbt att han fått jobbet för att spionera på sin stam och sin fars kollegor som tagit vid. Därför tackade han nej. Då började våldet mot familjen.

– De letade efter mig överallt, säger han. De fick tag i min äldsta syster. Våldtog henne fem gånger, stack en bajonett i hennes underliv. Hon dog i ambulansen på väg till sjukhuset.

Det blev en snabb flykt till Uganda via Rwanda för Remy, Medy och lillasyster Violette. Men inte ens där blev det lugnt.

– Säkerhetstjänsten hittade mig. Jag stod och väntade på en beställd Bodaboda (motorcykeltaxi) när jag hörde hur det sköts. Burundisoldaterna tog fel trodde det var jag som satt på motorcykeln. Två poliser sköts ihjäl i samband med attentatet.

Remy flydde norrut. Där träffade han av en tillfällighet den svenska ambassadören från Kenya som snabbt tog hand om hans fall. Snabbt fick han flyktingstatus och kom till Kalmar för nio månader sedan. Men de två systrarna är kvar i Kampala.

– Vi har klara papper men det är stopp här i Uganda. Myndigheterna vill ha pengar för att lotsa oss vidare och vi är fattiga, säger hon. Vi känner oss verkligen låsta här.

Migrationsverket rekommenderar dem att kontakt med UNHCR eller organet Interaid. Men det har Medy redan försökt.

– Jag har varit där, de har sagt att vårt fall är klart men att vi måste ge dem 400 US dollar för att hjälpa oss. Jag förhandlade i tre timmar med dem, men de vägrade lyssna. Betalar jag inte så försvinner vår fil och vår status, säger de. Men vi har inga pengar. Remy har ännu inte mycket pengar i Sverige, han betalar vår hyra här, men han kan inte göra mycket mer.

Uganda är ett av Afrikas mest korrumperade länder och endast 1 procent av lönearbetarna betalar skatt.

Remy själv är förtvivlad.

– De är godkända som flyktingar, det ska inte vara några problem. Jag är också orolig för att Burundis säkerhetsstyrkor hittar dem. De har redan tvingats byta bostad flera gånger, säger han.

Den utbildade juristen praktiserar nu på en livsmedelsbutik i Kalmar. Han ägnar all tid åt att hitta möjligheter att få hit sina systrar. Syskon räknas normalt in i begreppet kärnfamilj och omfattas därför inte av anhörigregler. Remy hoppas likväl att de ska få en fristat i Sverige och äntligen lite lugn.

Medy lämnar säkerheten på hotellet, ber mig hälsa till hennes bror att de ses snart. Utan att riktigt verkar övertygad.