Sista dansen med vännerna på Skogsrået

Det är en traditionell vårfest för träffpunktens pensionärer. Det är varmrökt lax med vårprimörer på menyn, därtill god dricka och dans till Leif och Ann-Marie Skogs orkester.

Det är glädje och skratt – fast ändå inte. Mitt i alltihop står Mary Idermark med blandade känslor.

– Det är väldigt svårt, det här. Jag har jobbat här så länge att de har blivit mina vänner. Att ta avsked av dem på det här sättet...det är inte lätt, säger hon märkbart tagen.

Intill i köket står Britt-Marie Petersson. Hon har jobbat 34 år i kommunen och får vara kvar på Skogsrået tills vidare. Men också hon har svårt att hitta den riktiga feststämningen.

– Mary är en fantastisk människa - alltid glad! Det kommer att bli väldigt tomt här utan henne, säger hon.

Mary Idermark har ett år kvar till pensionen, men för en vecka sedan fick hon ett brev från kommunen att hon på måndag, 27 april, ska inställa sig på Stensberg för en ny tjänst.

Kommunens besparingar i omsorgen har gjort att tolv anställda på träffpunkterna placeras om. Mary Idermark är en av de drabbade.

– Jag har försökt att prata med dem. Efter 27 år hade det varit roligt att få ta farväl av sina vänner på sitt eget sätt – men det har inte hjälpt. Besparingarna får alla dela på, förklarar Mary.

Att det skulle bli nedskärningar för träffpunkterna har varit känt länge. Ett tag var flera av dem hotade av nedläggning men den politiska kompromissen till slut blev att alla befintliga träffpunkter blev kvar – men med minskad bemanning.

– Det är tråkigt att Mary slutar. Jag visste inget – hon berättade det för mig när vi dansade, säger Paavo Ripathi som bjöd upp Mary till en sista foxtrot.

Andra på Skogsrået fick beskedet i torsdags. Ett 20-tal personer blev mycket berörda när de fick veta vad som var på gång.

– Det var mycket tårar både hos mig och hos pensionärerna. Men det var i alla fall skönt att få ta farväl, säger Mary.

Mary Idermark fyller 64 år om några veckor. Hon har vigt sitt yrkesliv åt att ta hand om äldre – och hon har fått så mycket tillbaka, säger hon.

– Jag är stolt över mitt jobb! Ingen pensionärsorganisation i världen kan ersätta det vi gör här. Det är medmänsklighet och värme. Jag har med glädje gått till jobbet alla dagar, säger hon.

På måndag får hon sprida glädje på Stensberg.

Men vad som väntar henne där vill hon inte prata om. I stället tar hon brickan med glasen och bär ut dem till sina vänner. Är det fest ska alla vara glada.

Även om det är den sista gången.