Revy med råg i ryggen

Det hade utlovats en elakare revy än vanligt. Och det ska sägas - det var inte mycket fröken Elsa Bock missade när hon gick fram med rödpennan och satte bockar i kanten.

Nicklas Holgerssons härliga hyllning till tanten i form av sanningssägaren fröken Bock, gjord med största allvar och glimten i ögat, sätter stämningen direkt på Kalmar teater.

Detta är ingen dussinrevy med smaklösa skämt och lättplockade poänger eller interna slag under bältet. En bock i kanten är något helt annat.

Årets Kalmarrevy har råg i ryggen, schvung i dansstegen (tack vare Jasmin Salhi) och mod i blicken. Man vågar ta ett steg och fler ändå från glättighet och bondkomik och skratten i salongen blandas med sällsam eftertänksamhet i nummer som Krigets Horisont med Martin Rydell, Magnus Kviske och Anna Axelsson och oförglömliga Bortglömd av Magnus Kviske.

Fart och fläkt

Nykomlingarna Nina Lagerqvist, Shirine Andersson och Magnus Kviske har säkerligen tillfört lite fart och fläkt.

Per Lövsveden behöver bara visa sig på scenen så har han hela publikens odelade uppmärksamhet. Bara att se honom som en illmarig iprenman i full mundering kallad Värkmannen är värd entrébiljetten.

Det är gott om träffsäkra nummer. De flygande kommunalråden Henriksson, Wernersson och Elfström är en ren fröjd att se. När sedan Martin Rydell, Shririne Andersson och Nicklas Holgersson provar hembränt är både skådespelare och publik riktigt varma i kläderna.

I Friskis och Svettis känns det som Martin Rydell, Per Lövsveden och Nicklas Holgersson verkligen har hittat hem i en sanslös svengelsk lektion med homosexuell touch i den gamla chokladfabriken.

Shrine Andersson drar ned många skratt som tant med rullator som käkar korv på Select i väntan på sin tur.

Fröken Bock har varit träffsäker med sin penna när hon delat ut bockar, men ibland har hon haft för bråttom. Det känns löjligt gammalt att gäcka flourtanten och klagosången över myggen har vi hört så många gånger förut. Att numret Osis slank igenom var otur och vad Farbror Frej har i detta annars goda sällskap att göra begriper jag inte. Men En bock i kanten är revy när den är som bäst - den berör, roar och manar till eftertanke. Det är bara att tacka för bockarna i kanten.