Anders Enström: ”Med det farliga våldet kom den farliga tystnaden”
I stort sett varje dag behöver jag läsa och godkänna texter som innehåller beskrivningar av våld och övergrepp. Jag vill inte säga att jag blivit avtrubbad, kanske snarare att det krävs mer för att jag ska bli riktigt överraskad.
Men när jag väcktes av vår nattreporter på småtimmarna den 11 februari fattade jag snabbt att vi stod inför något nytt.
–Det har skett ett mord, sa reportern. En ung man har skjutits till döds utomhus vid Kattrumpan.
Det 22-åriga offret – skjuten i huvudet – visade sig tillhöra Norrlidengänget, och snart inleddes en hämndspiral som ledde till att ytterligare två unga män fick sina liv avslutade i förtid. Därutöver har det skjutits mot hus och in i lägenheter, och två misstänkta torpeder, beredda att mörda för pengar, har tagits på bar gärning.
Och precis när vi trodde att situationen lugnat ner sig skjuts en tonåring i ansiktet utanför Coop i Norrliden, en vecka före jul. Misstänkt gärningsman är en 15-åring från Stockholm, som nu sitter häktad tillsammans med två andra tonåringar som misstänks för anstiftan till mord.
–Det är förmodligen ett barn som skjuter ett barn, som kommunens säkerhetschef Håkan Roupé uttryckte saken.
Enligt åklagaren handlar det återigen om ett torpeduppdrag.
”Det här är händelser som sårat Kalmar på många sätt.”
Det här är händelser som sårat Kalmar på många sätt. Först och främst finns de drabbade familjerna och nära vännerna som förlorat en son, en bror, en kompis.
Men händelserna har skadat mer än så.
Efter skjutningen utanför Coop intervjuade vi en kvinna som berättade att hon lagt om sitt liv efter allt som hänt. Hon handlar bara på dagtid, går aldrig ut på kvällarna.
När ungdomsledaren Papi ordnade årets jullovsaktiviteter i Norrliden var bara fyra ungdomar på plats mot i normala fall 60¬–70.
– De vågar inte komma hit, sa han i tidningen.
Rädslan och oron finns inte bara bland de boende i Norrliden. När vi jobbade med vår stora granskning av skjutningarna i somras var det få myndighetsanställda som ville ställa upp med namn. Med rädsla för repressalier mot sig själva, sina kollegor och sina familjer. Vilket är förståeligt när våldet blir så nära, så konkret och så oerhört irrationellt.
– Det är egentligen så all typ av terrorism fungerar. Principen är: Döda en och skräm 1000. Terror lever väldigt mycket på rykten. Framkallande av fruktan är liksom poängen, sa Per Bauhn, professor vid Linnéuniversitetet och forskare i demokratifrågor, till tidningen i oktober.
Enligt polisen har Kalmar fått in en ny form av tystnadskultur, som tidigare bara funnits i storstäderna.
– Det som tidigare var självklart för allmänheten, alltså vittnen, att prata om är inte lika självklart längre. Det är väl någon allmän rädsla. Vad händer med mig om jag vittnar? sa Håkan Wessung, chef på avdelningen för grova brott i Kalmar till tidningen i oktober.
”Också vi som tidning har fått diskutera säkerhet på ett nytt sätt.”
Också vi som tidning har fått diskutera säkerhet på ett nytt sätt. För ett drygt år sedan hotades en reporter på P4 Kalmar när hen var på plats i Norrliden. "Två maskerade män kom fram och en av dem sa att P4 Kalmar skulle sprängas”, skrev radiokanalen på sin webbsida.
I akuta situationer åker vi numera alltid med två medarbetare ut på jobben. Vid känsliga publiceringar höjs beredskapen internt.
Också säkerheten kring personer vi intervjuar måste beaktas. För ett drygt år sedan blev en kommunanställd utsatt för dödshot efter att ha uttalat sig om gängen i lokala medier. Hot av den sorten är extremt sällsynta men riskerna måste diskuteras. Så att de risker vi och intervjupersonerna eventuellt tar bygger på medvetna och genomtänkta beslut.
Men att vi måste fortsätta berätta och lyfta problemen är givet. Om tystnadskulturen sprider sig också till journalistiken och till den offentliga debatten, då är vi riktigt illa ute.
Eller som Per Bauhn uttrycker sig i intervjun från i höstas:
– En tyst demokrati är en svag demokrati.
Så. Min utfästelse för 2023 är inget nyårslöfte, snarare en påminnelse om vårt grundläggande uppdrag. Vi finns ju här för att bidra till demokratin, för att göra samhällsnytta.
Därför fortsätter vi rapportera och granska. Också om orsakerna bakom det extrema våldet i Kalmar.
Men inget av detta hade varit möjligt utan stödet från er prenumeranter. Det är ni som finansierar nyhetsförmedlingen och granskningarna.
Det är ni som ser till att det inte blir tyst.
Tack för det, och allra sist: Ett riktigt Gott Nytt år!
