Låg pension blev en chock

– Det blev en chock när jag blev pensionär och såg hur lite jag fick i pension, säger Rut Karlsson, en i ett gäng kvinnliga pensionärer som Barometern träffar i Tic-huset.

– Visst blev jag besviken över hur liten pensionen var, bara en halv lön, säger Ulla Krusell.

– Det är klart att jag kände herregud, hur kan det vara så lite i pension? Jag har ju ­jobbat i 45 år, säger Birgitta Johansson.

Ulla Krusell säger att hon tycker att pensionssystemet är orättvist.

– Det är fel att den tiden man varit hemma med barn inte varit pensionsgrundande. Det fanns inte barn­omsorg förr, så när barnen var små var jag hemma och fick ta städjobb när gubben kom hem från sitt jobb och kunde passa barnen, säger hon.

– De flesta av oss här har jobbat 40–50 år, men det hjälper inte om man inte ­jobbat heltid hela tiden, pensionen blir låg ändå.

Allra mest önskar hon att hon hade råd att resa.

– Det saknar jag. Jag skulle vilja få komma till värmen någon gång, det är så härligt för leder som slitit i vården hela livet, men det går inte med en låg pension.

Karin Olsson önskar också att hon hade möjlighet att resa.

– Visst har vi för lite i pension. Det går inte att resa eller unna sig något extra, säger hon.

– Min senaste pensionshöjning var på 65 öre. Det räcker inte till en bulle ens. Det är ju inte klokt!

Att kunna gå ut och äta på restaurang någon gång och slippa diska är också något de kvinnliga pensionärerna skulle vilja göra, om pensionen tillät det.

– Det svider hårt om man gör något sådant, säger ­Birgitta Johansson.

Rut Karlsson säger att det blivit ännu svårare ekonomiskt sedan hon blev ensam.

– Men jag klarar mig ändå. Jag lever ett bra liv på det lilla jag har. Jag tycker att man ska vara förnöjsam. Den som har mycket gapar ofta efter mer, säger hon.

– När jag fick mitt första jobb i livet tjänade jag 50 kronor om året, plus mat och husrum, och jag klarade mig på det också. Måste man så går det.

Det är en tålig generation kvinnor som nu är pensionärer. Flera säger att de inte vill klaga. De har det bra, säger de, trots låga pensioner. De har inga stora krav, och de vet hur man vänder på slantarna.

– Vi har haft det dåligt en gång i tiden. Allt har bara ­blivit bättre och bättre under vår levnad. Vi har lärt oss vända på varenda krona en gång i tiden, och vi klarar det nu när vi måste göra det igen. Det tror jag kommer att bli mycket svårare för yngre generationer, säger Birgitta Johansson.

Oron för ekonomin gäller framför allt vid sjukdom.

– Det går an så länge man är frisk. Men om man blir sjuk och måste ligga på sjukhus och betala för det och för dyr medicin samtidigt som man har kvar alla kostnader hemma, då vet man inte hur det går, säger Birgitta Johansson.

Det är de äldsta kvinnliga pensionärerna som är de ­fattigaste.

– Det är bara att knoga på och hoppas att man ­klarar av att sköta städningen själv, för städhjälp har man inte råd med, säger Britt-Marie Sigenfelt.

– Det känns inte som om pensionen kommer att räcka om man måste betala för hjälp från hemtjänst och leverans av mat, säger Ulla Krusell.

De kvinnor Barometern-OT pratar med är inte särskilt hoppfulla när det gäller kvinnors pensioner i fram­tiden.

– Det kommer att ta väldigt lång tid innan det blir jämställda pensioner, säger Ulla Krusell.

– Så länge kvinnor inte har lika lön som män och så länge som det är kvinnor som jobbar deltid kommer de inte att få lika pension, säger Birgitta Johansson.

”Det kommer att ta väldigt lång tid innan det blir jämställda pensioner.”

ULLA KRUSELL

Pensionär