Annons

En lång dag med fniss, sång och ljusarm

Fredagen bjöd på rena rama ljusterapin för Kalmarborna. Solen gjorde gemensam entré med ljusets drottning och äntligen skingrades decemberdisen över staden.
Kalmar • Publicerad 13 december 2003
Vätskekontroll. Sofia Wermelin tar några klunkar vatten innan det är dags att tåga in i kyrkan.
Vätskekontroll. Sofia Wermelin tar några klunkar vatten innan det är dags att tåga in i kyrkan.Foto: 
En stunds vila och väntan och ganska mycket fniss. Hanna Karlsson och Jenny Löfström tar en paus på läktaren i Domkyrkan.FOTO: MATS HOLMERTZ
En stunds vila och väntan och ganska mycket fniss. Hanna Karlsson och Jenny Löfström tar en paus på läktaren i Domkyrkan.FOTO: MATS HOLMERTZFoto: 

Efter en grå november och en hittills lika grå december blev fredagen nästan bländande ljus, med sol och luciafirande runtom i Kalmar - på en och samma dag.

Kalmars egen lucia, Sofia Wermelin och hennes sex tärnor hade dock lyst med sin närvaro i bygden sedan torsdagen, då deras lussande inleddes.

Annons

När Barometern-OT träffar luciaföljet på fredagsmorgonen är det dags för dagens andra framträdande och det är ett lite trött och fnissigt gäng tjejer vi träffar i Domkyrkan.

- Jag har ont i min ljusarm, säger tärnan Lisa Flobrant på väg upp i spiraltrappan till kyrkans orgelläktare, där luciaföljet ska invänta sin tur att delta i den morgonsamling med andakt som Centrumföreningen arrangerat.

- Jag har ont i hela huvudet, kontrar en annan tärna några trappsteg längre upp. Frasandet av vita särkar hörs inte, tjejerna bubblar av skratt, men dämpar sig snart.

- Ssssch, nu får ni vara lite tysta.

Anna-Britt Wejdsten är en av lussemammorna för Kalmars luciafölje och hon har lite att plocka med i dessa dagar, kan man säga. Kalmars lucia med

tärnor ska hållas friska och på gott humör, men inte för gott

- det får inte fnittras för mycket.

- Det gäller framför allt att pyssla om tjejerna så att de och deras röster håller de här dagarna. Det skulle vara katastrof om någon blev sjuk, säger Anna-Britt Wejdsten.

Och pysslar om, det är vad hon gör - förutom sin enorma uppgift att se till att allt klaffar som det ska. Till företag och kyrkor, vårdinrättningar och samlingslokaler har hon ständigt en dyrbar last; förutom luciakronan kånkar hon en fullpackad väska med alvedon, halstabletter och andra medikamenter.

- Ja, det är nödväskan, det här, säger Anna-Britt och ser allvarlig ut när hon hissar upp den tunga bagen.

Annons

Strax är det dags för henne att tända ljusen i luciakronan och höra "sina" flickor fylla Domkyrkan med stämsång.

Vi får väl hålla tummarna för att nödväskan inte behövs, trots att tjejerna inte ens kommit halvvägs på sin väg i ljusets tjänst. När solen gått ned över Kalmar hade luciaföljet ännu många skridande steg kvar att ta.

Så här jobbar Barometern Oskarshamns-Tidningen med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons