”Det finns ingen bonde som mår bra nu”
– Varje tiodygnsprognos utan regn gör att skörden blir mindre och mindre. Hur bra väder det än blir ur växtsynpunkt så kommer ju inget gräs att börja växa förrän i augusti. Det behövs 30-40 millimeter innan det tar fart, säger han.
Hans sambo, Anette Turowski, berättar att så här torrt har det aldrig varit även om en del pratar om torkan 1992.
– Vi hade inte så dåliga skördar då även om vi hade färre djur.
– Och sedan vill man förtränga, fyller Jörgen Pettersson i.
Om torkan fortsätter en bra bit in i augusti kommer det saknas foder till gårdens 450 mjölk- och köttdjur.
– Om tredje skörden inte blir något vet jag inte vad vi ska hitta på. Jag har inget bra svar på det i dagsläget. På vintern gör vi ju av med tio ton ensilage om dagen.
Det blir inte en enda fikapaus utan prat om torkan och alla som de träffar undrar hur de har det.
– Det man tänker mest på är djuren. Vi vill inte skicka några djur till slakt om vi inte har planerat det, säger Anette Turowski.
– Vi kan hamna i det läget att vi måste ta bort småkalvar. Det kan bli så illa, men då måste det vara torrt hela augusti. Men nu ska vi inte måla fan på väggen, men det kan bli så, säger han.
Väder är något som lantbrukare alltid måste förhålla sig till, men i torkan är det ett ständigt planerande, berättar paret. Ska helsäden gå till grovfoder, kommer det insådda gräset vakna till liv och hur blir det inför nästa års vallskörd?
– Problemet är inte bara kortsiktigt. Det handlar om flera års planering.
De är övertygade om att alla har förstått allvaret, men att det behövs en större bild.
– Det viktigaste är inte torkan utan att se över livsmedelsförsörjningen i landet. Vi tror att ryssen ska komma och sedan dör vi, men nu blev det bara lite torrt och det kommer att märkas. Skördarna blir inte som de ska. De som bestämmer måste ta sig en funderare på hur vi ska få fram maten, säger Anette Turowski.
– Vi kommer inte få fram nog med spannmål till exempelvis vetemjöl om vi vill ha svenskproducerat. Till en brödkaka kanske det inte spelar så stor roll men om spannmålet blir gissningsvis 40 procent dyrare för oss bönder att köpa in så måste vi få bättre betalt för våra varor.
Någon mil bort, i Desemåla, driver Mats och Adam Petersson en gård med cirka 400 köttdjur. De har varit och köpt foder i Mortorp.
– Det är en droppe i havet, men det är ändå några balar och motsvarar förstaskörden. På ett år går det åt 3000 ensilagebalar och vi har inte fått ihop 1000 än, säger Adam Petersson.
De brukar runt 120 hektar, men någon bevattning finns inte.
– Förstaskörden gav cirka 60 procent jämfört med vad det brukar ge och andra skörden ser inte så bra ut. Vi odlar majs och gräs till djuren. Majsen trivs i torkan, men nu är det för torrt så den dör också.
Om det här fortsätter kommer de inte kunna ha så många djur i vinter.
– Vi köper in små kalvar och föder upp dem till slakt. Vi kan välja att inte köpa in så många djur men det drabbar dem före oss som föder upp kalvar. Vad ska de göra? De får ju skjuta kalvarna, det är ju lika torrt överallt i landet.
Mats Petersson betonar att torkan drabbar alla.
– Ingen kommer undan. Om man lyckas slakta ut en del så kanske vissa tröttnar eller går i konkurs och då finns det färre djur om ett och ett halvt år. Konsekvensen blir att affärerna måste köpa kött från andra länder.
Hur mår ni?
– Det finns ingen bonde som mår bra nu, men vi kan inte ge upp utan måste gå ut i ladugården sju dagar i veckan. Det här är ju frivilligt, men det finns ingen som kan sälja någon gård och det vill vi inte heller. Det är bara de sega bönderna kvar, säger Mats Petersson.
