Ambulansen kom ej - tre dog

För drygt ett år sedan dog Bengt Carlsson, 72 år, i hjärnhinneinflammation. Hustrun Wivian Carlsson ringde flera gånger till sjukvårdsrådgivningen under kvällen och bönade och bad om en ambulans då maken bara blev sämre och sämre. Men man ville inte skicka någon bil.

Till slut fick hon nästan bära maken till bilen och själv köra honom till sjukhuset. Där fick han vänta innan han fick någon hjälp. Bengt Carlsson avled dagen därpå.

En förvirrad och sjuk 74-åring från Färjestaden ringde SOS Alarm som rekommenderade honom att ta en taxi till sjukhuset. Mannen avled hemma och hittades först flera dagar senare.

För ett par veckor sedan dog en 17-årig pojke. Han hade blivit akut sjuk och föräldrarna ringde efter en ambulans. Den kom aldrig. Till slut körde en av föräldrarna honom till sjukhuset men då var det för sent och 17-åringen dog.

I veckan som gick blev Elisabet Sturessons dotter allvarligt sjuk. Dottern bor i Mönsterås och den 77-åriga modern i Påryd.

– Jag ringde efter ambulans vid 21-tiden på kvällen eftersom jag förstod allvaret i situationen, berättar Elisabet Sturesson. På 112 var de mycket vänliga och sade att en ambulans skulle skickas omgående.

Elisabet Sturesson ringde igen när klockan började närma sig 22 för att höra om ambulansen hämtat dottern.

– De hade inte ens skickat iväg ambulansen, säger hon.

– Då blev jag så arg och förtvivlad att jag bara röt ”vad i helvete, har ni inte ens hämtat henne, och det här gör ni precis efter att en 17 årig pojke dött för att ni inte kom”. Då lade de på luren.

Elisabet Sturesson berättar att dottern har genomgått komplicerade tarmoperationer tidigare och ovillkorligen måste till sjukhus om ett akuttillstånd uppstår. Annars riskerar hon att dö.

– Trots snö och halka fick jag sätta maken i bilen och köra de tre milen in till Kalmar och sjukhuset, säger den 77-åriga mamman. När vi äntligen kom dit fick vi reda på att ambulansen kört iväg.

– Framåt 23-tiden kom ambulansen till akuten och min dotter kunde tas om hand. Men då var hon helt borta, säger Elisabet Sturesson.

Elisabet säger att ingen skugga ska falla över ambulansmännen, de gjorde allt de kunde och mer därtill.

– Men det är bemötandet på larmcentralen när man ringer efter ambulans jag reagerar över. Man tror ju att man ska få hjälp. Jag undrar vad som händer nästa gång någon blir sjuk, men då är det kanske bättre att be en privatperson köra till sjukhuset eftersom man inte kan lita på ambulansverksamheten.

Pia Andersson Hobert