”Varför tycker vi inte om våra barn?”
Vi ondgör oss över nödvändigheten att plocka fram skrivböcker, penna och gummi när tekniken genom ett cyberangrepp inte gör det möjligt att använda ”paddan”! När de facto penna och papper skulle göra det lättare för våra barn att hantera sin framtid. Att kunna läsa och skriva ger ju alla barn en möjlighet att fortsätta sin utbildning i ett högre stadie. Sorgligt!
I många av våra kransbygder vill man lägga ner skolor och ”bussa” barn till närmaste tätort. Barnen skall ”få straffet” för att samhället de bor i inte kan leverera den utbildning alla rätt till bland annat att kunna läsa och skriva. Sorgligt!
På många ställen tvekar man med att ordna med skolbuss så att barn på ett vettigt sätt kan åka till sin skola. Man tvingar föräldrar att ändra sina arbetstider för att skolgången för sina barn skall fungera. En extra buss blir för dyr! Sorgligt!
I någon förort lägger man ner en lekplats till förmån för en parkering. Jo, du läste rätt! Värnandet om bilen går före värnandet om våra barns friluftsbehov! Sorgligt!
I många skolor drar man ner på variationen av skolmat eller kvaliteten på mat för att budgeten inte medger det som vore bäst för barnen. Sorgligt.
Att behöva använda ordet ”sorgligt” i detta sammanhang är i sig ”sorgligt”!
När börjar vi tycka om våra barn och deras bästa på ett sådant sätt att de alltid är prio 1 - i alla sammanhang! Vi räknar ihop vad det kostar och ser till att det blir betalt! Det är inte ”sorgligt!” Det är nödvändigt!
Rolf B Bertilson/Drag
