GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Sommarstugorna måste begränsas till förmån för det rörliga friluftslivet

Skapa en ny typ av reservat endast för det rörliga friluftslivet mellan Äleklinta och Byrum. Förbjud byggnation.
Insändare • Publicerad 19 juli 2021
Detta är en insändare i Barometern Oskarshamns-Tidningen. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Insändarskribenten föreslår att kusten från Äleklinta upp till Byrum ska göras om till ett reservat för att ”maximalt gynna naturen och det rörliga friluftslivet från exploatörerna”.
Insändarskribenten föreslår att kusten från Äleklinta upp till Byrum ska göras om till ett reservat för att ”maximalt gynna naturen och det rörliga friluftslivet från exploatörerna”.
Foto: Paul Madej

Det rörliga friluftslivet verkar ha hamnat i konflikt med sommarstugeturisterna på norra Öland. Den största anledningen till irritationen är att man förbättrat kustvägen mellan Äleklinta och Byrum utan att fatta att man därmed öppnat Pandoras ask.

Redan på 1960-talet förklarade min far, provinsialläkaren i Löttorp, att han hoppades att kustvägen aldrig någonsin skulle förbättras. ”Den är så dålig att folk med dyra, breda bilar alltid kommer att välja större vägar”, förutspådde han. Vägen skyddar kusten från massturism och endast de ”äkta” Ölandsälskarna kommer att vilja skumpa fram på den. ”Förbättras vägen får myndigheterna skylla sig själva”. Och nu är vi där. Med vett och vilje har vägen asfalteras och sedan gnäller man. Man har utan eftertanke öppnat upp kusten för dyra pengar och sedan förfasas man över det rörliga friluftslivet.

Min erfarenhet, och den är stor, är att fler och fler platser där man tidigare kunde tälta eller övernatta med sin husbil eller tält utan att störa någon sommarstugeturist, fråntas oss med hjälp av stenbumlingar, kedjor, bommar och vallgravar, ständigt nya palatsliknande hus med vidhängande ”privat”-skyltar. De sistnämnda växer upp som svampar efter regn. Privat! Ge er iväg! Stick! Det här är bara vårt! är innebörden. Till och med nedlagda stenbrott är nu mer omöjliga att ta sig ner i för övernattning.

Men allra värst är ändå alla nya hus som ploppat upp de senaste 40 åren. Massor av övernattningsplatser har därmed byggts bort. En stor girighet har vuxit sig fet och vi rörliga betraktas som ett zigenarpatrask.

Jag har aldrig stått på en ställplats eller camping. Vi är enstöringar och har alltid kunnat hitta en plats för övernattning under drygt 50 år.

Jag upplever nu att ett slags klasskrig utbrutit mellan oss nomader och de besuttna i sina sommarresidens som de tillskansat sig permanent på natursköna platser med vidunderlig utsikt över Kalmarsund och Jungfrun. De vill inte dela med sig.

Allt oftare hör man uttrycket från sommarstugeturisterna och turistindustrin att ”vildcampingen” breder ut sig, som om brott begås och vapnen är husbilar och tält. Mellan raderna kan man förstå att detta borde förbjudas. Men vi vildcampar inte. Vi campar lagenligt fast på allt färre möjliga platser, vilket lockar en del att vara kreativa. Vi jagas allt oftare bort av jordägarna och jag känner mig som en tjuvaktig backstugusittare som plötsligt lever på nåder på Öland.

Min slutsats är att sommarstugorna har blivit alldeles för många och måste begränsas i antal till förmån för det rörliga friluftslivet.

Mitt förslag blir därför att göra kusten från Äleklinta upp till Byrum till ett nytt slags reservat för att maximalt gynna naturen och det rörliga friluftslivet från exploatörerna. Denna kuststräcka är i dag unikt glesbebyggd, faktiskt utan motstycke, och den bör tillägnas oss med tält och husbil. Därför måste man skydda kusten från den permanenta förstörelse som nya sommarstugor alltid ger. Låter vi särintresset sommarstugeturisterna köpa upp även denna sista rest orörd kust är den förstörd för eviga tider. Principen lagt kort ligger gäller alltid för hus vid kusten. Ett hus där kommer aldrig att rivas. Det rörliga friluftslivet däremot är som sländan som ”dansade en sommar”. Vi lämnar ytterst få spår efter oss, trots att propagandan påstår något annat. Husbilar lämnar naturen utan permanenta katastrofer, som ju hus är, och det slitage som kanske finns läker efter högst sex år, även på den kargaste plats. Jag har bildbevis.

Länsstyrelsen måste ta tag i reservatsfrågan snarast eftersom Centerns Annie Lööf vill ge alla markägare rätten att bygga nya hus var de vill, utan att ens behöva invänta tillstånd från någon myndighet. Går den lagen igenom är det slutet för Öland som vi känner henne i dag. Det blir den totala katastrofen för oss som likt samerna vill gå till den sista vilan som om vi aldrig levt på jorden. Alltså utan att ha skändat landet med permanenta sår och som bara skapar nya konflikter mellan jordägare och oss andra. Alltså. Stoppa exploateringen nu. Och gläd er över de varsamma husbilarna som kan rädda den Öländska kusten.

Jag hoppas att alla förstår att detta är ett seriöst förslag. Öland håller på att drunkna i ett träsk av nya hus och stugor och någonstans måste man sätta ner foten och tänka nyskapande. Staten borde kanske expropriera hela kusten? För inte vill vi väl bygga ihjäl det Öland som vi alla längtar efter men som allt färre kan njuta av?

Peter Gerdehag

LÄS OCKSÅ:

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Barometern och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.

Läs mer