Satsa på badviken istället för wakeboard
Den sista ”oasen” för vuxna och äldre på Långviken är på väg att försvinna för denna lågintressanta ungdomsaktivitet. Långviksudden har sedan många år (30–40-talet) varit ett ställe där badgäster och besökare funnit en plats för rekreation med bad och simning mellan bryggor för att efteråt kanske njuta av kaffekorgen. Udden har flitiga besök av morronbadare som före jobbet tar ett uppfriskande dopp. På eftermiddagen och kvällen ökar tillströmningen efter en arbetsdag som nu vilas ner på en plats där solnedgången är fantastisk och upplevelsen orkestreras av sjöfåglar och andra strandljud.
”Tyvärr har denna idyll nu i en alltmer accelererande fart börjat decimeras till yta och strandlinje.”Allan Persson vill se satsning på strand och badvik istället för wakeboard.
Tyvärr har denna idyll nu i en alltmer accelererande fart börjat decimeras till yta och strandlinje. Havet har eroderat en icke försumbar yta av denna mindre ”halvö”. Kalmar kommun har väl inte nödvändig kunskap, intresse eller kapital att stoppa och åtgärda detta pågående skeende.
TV: Så här såg det ut när BT:s reporter testade wakeboard i Varberg:
Här saknas innehåll
På denna resterande mindre gröna yta, har kommunen i egen regi, idéer att uppföra ett torn i aluminium (höjd 8–10 meter) på betongfundament med sneddragna förankringswirar bakåt ifrån tornet till jordförankringar. Till detta krävs ytor för uthyrningsmaterial, wakeboards, skydds- och säkerhetsmaterial med mera. Hur skyddar man badgäster och besökare, gående, cyklande, personer med nedsatt syn, hjälpmedelsburna personer med flera under dygnets alla timmar, från att skadas av torn (klätterrisk), wirestag och övriga löpande delar och vikter av ansenlig tyngd?
Vad blir kvar av denna badidyll?
Lägg ner projektet – och använd skattepengarna till detta istället: Vid bastubadarnas område har kommunen byggt en kraftig och väl fungerande strandskoning i storsten med bakomliggande uppfyllnad och grässådd, med ett gott resultat! Detsamma kan göras kring/på hela Långviksudden och återta yta som eroderats av havet.
Stenar som är på ”villovägar” hämtas in och strandlinjen underarbetas för kommande strandskoning. Stora naturstenar läggs i varierande bindande storlekar, kring/vid ursprunglig strandlinje. Höjden bör anpassas till vattennivåer från rådande klimatpåverkan. Bakomliggande ytor höjs upp med krossmaterial som motstår erodering. Ytan tätas uppåt med allt finare stenfraktioner.
Landskapsarkitekt bör anlitas för ”finputsning” av synlig yta!
Lycka till med arbetet!
PS! Glöm inte söka nödvändiga tillstånd för vattenarbetet! DS!
Allan Persson
