”När får Lotte Laserstein sin gata?”
Men det säger väl en del om hur man värderar en av Kalmars mest kända konstnärer? Men en kvinna, invandrare med judisk bakgrund som sysslade med något så ointressant som ”finkultur” och måleri var väl inte så högt rankad. Ett argument var visst också att namnet var så svårstavat.
Att inte heller den för Kalmar så betydelsefulle stadsarkitekten J Fred Olson uppmärksammats är lika bedrövligt.
Nej, idrott och komedi ska det vara! I Kalmar behövde Kay Wiestål, Nanne Bergstrand och Robert Gustafsson inte vänta. Men att namnge gator efter personer som lever vittnar om dåligt omdöme och bryter mot vedertagna regler och internationell praxis. Dagens Nyheters språkkrönika (27 januari) framhåller Kalmar som ett negativt exempel där namngivning sker som belöning.
Men nu skall det byggas ett kulturkvarter och då skall kommunen minsann reparera sitt 30-åriga ointresse. Och man vill säkert också sola sig i glansen av Lasersteins senkomna berömmelse. Så låt nu Lotte Laserstein och J Fred Olson få någonting värt namnet och inte bara någon liten återvändsgata eller gudsförgäten gräsplätt!
Gatpojken
