"Jag kan inte tänka mig morgonkaffet utan en tidning”
Själv har jag läst Barometern sedan barnsben på Skälby gård. Vi fick alla tre Kalmartidningarna; Barometern, Östra Småland och Kalmar läns tidning – tidigt på morgnarna med mjölkskjutsen (mjölken levererades med hästskjuts till mejeriet på Smålandsgatan på den tiden).
Jag älskade särskilt serien om Dagobert och Blondie, familjen Krikelin som till min glädje fortfarande finns kvar i tidningen (hemmafrun Blondie har startat eget, barnen håller på att ¨växa upp medan Dagobert och direktör Dittling fortsätter sina dispyter).
När jag återvände till min hemstad för snart 13 år sedan gick Östra Småland tyvärr i graven. Saknar den förstås. Konkurrens är bra men Barometern har klarat krisen och är nu tydligen landets näst största morgontidning (utanför storstadsområdena).
Jag tillhör dem som inte kan tänka sig morgonkaffet utan en tidning att bläddra i så tack för papperstidningen, hoppas att ni inte viker er helt för digitaliseringen (som utesluter så många äldre).
Jag har lärt mig att uppskatta tidningens många duktiga journalister, följer särskilt kriminalrapporteringen, välkomnar den senaste granskningen av hyresmarknaden – där man får en inblick i vilket geschäft som kan dölja sig bakom fasaderna på bland annat idylliska Kvarnholmen.
Det är intressant att få inblick också i vad som händer i närkommunerna och att nöjessidorna inte bara rapporterar från den gängse nöjesindustrin.
Som de flesta i vår stad är jag upprörd över att den så kallade gängkriminaliteten fått fäste i Kalmar med flera mord där ungdomar skjuter ihjäl varandra. När jag läser Lotta Waghorns rapportering från rättegångar med dessa unga män verkar de väldigt medvetna om sina demokratiska rättigheter. De erkänner ingenting som helst. No comments är ett vanligt svar.
Gitta Magnell
