INSÄNDARE: ”Måste verkligen den här byggnationen genomföras?”
Istället för att kunna titta ut över Kalmarsund hade jag mer eller mindre ständig utsikt mot vår egen hemmagård. Där rörde sig grannarna i det fina vädret, där småpratades det vid husentréerna och där fikades det på uteplatsen i solskenet medan flera rollatorer stod prydligt parkerade vid sidan av. Här som boende i vårt område kan man nämligen må gott även om den egna rörligheten är begränsad.
För mig har det varit hemmakarantän av pandemiskäl, för många av mina grannar är det på Bergagården som man lever, rör sig och är till oavsett om det är pandemi eller inte. Men den här miljön kommer nu att förstöras. Någon, jag antar att det är fastighetsägaren väster om oss som vill maximera sin vinst, har bestämt sig för att det finns några kvadratmeter grönyta att bebygga på den egna fastigheten. Problemet är att det byggs precis invid vår tomtgräns. Det resulterar i skugga, i insyn och i att en harmonisk helhet av fem likadana hus sprängs sönder av två stora blockhus med helt annan arkitektur än vi idag har här.
Det är ledsamt. Det här är något som ingen av oss ens i vår vildaste fantasi trodde skulle ske. Det kom som en galen blixt från en klarblå himmel just när vi hade börjat utveckla vår utemiljö på allvar samt undersöka möjligheten att sätta upp solpaneler av miljöskäl. Det arbetet blir nu svårt att genomföra.
Vi ser att det byggs runtomkring oss. I öster har ett stort nytt område vuxit upp. Lägenhetsfönstren gapar till stor del tomma. Ändå kommer snart 95 nya lägenheter i ett av kommunens högsta höghus att vara färdigställda på samma tomt. Trafiken har ökat och parkeringsproblemen växer. Bara några meter längre västerut har det byggts lägenheter och just nu färdigställs ringlande rader av kedjehus och radhus längs med Djurängsvägen. Jag har välkomnat nya bostäder, men när det gäller Rapsen 6 gör jag inte det. Nu går det för långt, och det är jag inte ensam om att tycka bland oss som bor här.
Jag kan förflytta mig. Jag kan till och med flytta helt. Det finns andra alternativ och andra kommuner att bo i. Många av mina grannar har inte den valmöjligheten. Kalmar kommun är något vi alla bildar gemensamt och kollektivt. Jag hoppades att kommunen skulle kunna ta hänsyn, inte bara till fastighetsägares vilja till vinst, utan även till livs- och boendekvaliteten hos vanliga invånare som behöver en gnutta sol och luft under vår, sommar och höst. Ack, vad jag bedrog mig. Den aktuella detaljplanen gick nämligen igenom samhällsbyggnadsnämnden om än i något modifierad form vad gäller höjden på husen.
Måste verkligen den här byggnationen genomföras? Allvarligt talat, det tror jag faktiskt inte. Att förstöra människors boendemiljö så kapitalt måste man inte göra. Det handlar inte om höjden på husen. Det handlar om att hela projektet andas bristande hänsyn till såväl människor och livsmiljö som arkitektur. Så måste man inte bete sig.
Birgitta Axelsson Edström, boende i bostadsrättsföreningen Bergagården, Kalmar
