INSÄNDARE: ”Kaninen – den nya sommarkatten”
Jag har åkt mil på mil för att hämta övergivna och dumpade kaniner som ingen velat ha. Hittades på grusvägar i skogen.
Någon som tagit en kull men inte får de sålda. Då släpper de ut dem.
Då har några underbara människor plockat upp dessa kaniner och tagit kontakt med mig. Så åker jag och hämtar.
Oftast har de varit i okej skick. Långa klor, lite sår och rädda. Två stycken fick somna in på grund av för svåra skador/sjukdomar.
De andra har efter rehab blivit underbara familjemedlemmar.
En unge som hämtades vid sju veckor. Krävde stödmatning, veterinären flera gånger på grund av risk för amputation av en tå. Var bara skinn och ben.
En dvärgvädurhona gravt överviktig. En dvärgvädur ska väga 2,2–2,5 kilo. Hon vägde 3,6 kilo.
Folk som ringer och kommer med sin kanin som de tröttnat på. Klor så långa så de nästan växer in i tassarna.
Jag vet inte hur många gånger jag suttit här o gråtit av alla dumpade, misskötta djur. Att hur ska jag orka.
En gång hämtade jag fem stycken djur på en resa.
Vem bekostar allt? Jag. Bara för att folk tröttnar på sina djur. För att de vill ha söta bebisar.
Snälla, tänk om. Låt avel gå till riktiga uppfödare.
Adoptera, adoptera.
Hjälp oss som har omplaceringshem. Vi går på knäna.
Mette Lindgren, Djurflockens kaninomplaceringshem
