Hur attraktiva är byggföretagen som arbetsgivare?
Men jag tycker att man också måste lyfta frågan om hur attraktiva byggföretagen är som arbetsgivare? Jag tror inte det finns någon bransch där utveckling och förändring går så långsamt vad gäller arbetsvillkor och arbetsmiljö. Ingen annan bransch behöver väl föra statistik över hur många som dör på jobbet varje år? Byggbranschen har samma arbetstider, villkor och kultur som dom alltid haft. Den dåliga attityd som branschen förknippas med lever i min erfarenhet kvar. En hög andel av chefer och arbetsledare saknar helt ledarskapskompetens. Det är heller inget jag någonsin hört någon prioritera.
Kommer man in som lärling känner man sig ofta inte sedd eller bekräftad. Trams kanske någon tänker då? i och för sig, men alla som haft en chef med ledarskapskompetens vet att detta är en viktig del i ett framgångsrikt ledarskap. Dessutom är byggbranschen en bransch där ansvaret för arbetsmiljön ofta ligger helt och hållet på individen. Oavsett vad facket här vill framföra så kan jag inte minnas att jag någon gång under mina tolv år i byggbranschen fick hjälp eller att chef, arbetsledare eller kollegor ställde krav på skyddsutrustning. T.ex blev jag som lärling satt att riva asbest, detta helt utan skyddsutrustning "blöt ner det med vattenslangen så är det lugnt" sa min dåvarande chef. Jag är helt säker på att det inte var en händelse isolerad till den arbetsledaren eller det företaget. Detta skapar en kultur där arbetsmiljön rutinmässigt åsidosätts denna kultur är rådande från högsta chef och bankas sedan in i lärlingen. Jag jobbar idag i en annan bransch och skulle aldrig rekommendera byggbranschen till någon.
Men problemet är som sagt tvådelat och den andra sidan av myntet stavas nog lärlingsprogrammen signerade Björklund och alliansen. Jag har själv jobbat på en sådan skola som just yrkeslärare på ett praktiskt program. Lärlingsprogrammen var en kassako där man tog in elever som inte kom in någon annanstans. Sådana premisser gör ju såklart att man cementerar bilden av låga ambitioner och mer motiverade elever väljer något annat. I det klasser jag hade var det ungefär 1 av 10 som startade utbildningen med ambitionen att bli anställd i branschen. Ofta saknade eleverna kompletta betyg från grundskolan, vilket innebar att dom redan från start hade mycket små chanser att lyckas. Denna dåliga start innebar att kursplanen för de praktiska programmen stod så ofantligt långt ifrån kunskapsnivån studenterna hade att jag har svårt att föreställa mig någon yrkeslärare som bedömer eleverna enligt kursplanen. Detta resulterar i elever som klarar lärlingsprogrammen utan att ”veta hur en tumstock fungerar”.
F.d byggarbetare.
