”HBTQI-personers rättigheter ska försvaras varje dag – året om”

Till att börja med så är det inget man bara blir. Däremot kan processen att komma till insikt om sin sexuella läggning vara en lång process. Vi är alla unika individer och kommer underfund med vår sexuella läggning vid olika tidpunkter i livet.

HBTQI-personer är inte en homogen grupp. Bara för att en person kommer ut vid en viss tidpunkt i livet innebär inte det per automatik att en annan gör det. Det handlar delvis om vilka förutsättningar man ges av samhället, men också huruvida man lever under trygga och säkra förhållanden.

Omvärlden idag är inte en vacker syn. Samkönade relationer är fortsatt en kriminell handling i allt för många länder. Det råder dödsstraff i elva länder, varav det i några av dessa används frekvent. I många länder erkänns HBTQI–personer inte ens att existera.

Att då komma till Sverige innebär inte per automatik att man känner sig trygg nog att berätta om sin sexuella läggning och/eller könsidentitet. Vi måste komma ihåg att komma ut som HBTQI-person är idag förenat med väldigt stark stigmatisering för många även i Sverige. Så även om lagen säger att du får älska vem du vill och vara dig själv, innebär inte det att det fungerar så i praktiken.

Om Sverigedemokraterna inte är medvetna om detta så visar det ju bara på deras okunnighet och ignorans.

Värt att tillägga är att asylutredningarna som Migrationsverket genomför med asylsökande HBTQI-personer är inte lätta. Det är ofta svåra frågor som saknar relevans. Det är dessutom så att man från Migrationsverket ställer alldeles för höga krav vad gäller tankar, reflektioner och känslor som är svårt för många att genomgå.

Jag är själv homosexuell, och är väl medveten om att komma ut-processen i Sverige inte är lätt alla gånger. Jag har också under flera års tid mött asylsökande HBTQI-personer som inte vågar nämna sin sexuella läggning vid första utredningen. Dels på  grund av rädsla för myndigheterna, men även på grund av att man inte varit medveten om att det varit viktigt att berätta om. Jag har också mött skräckexempel där tolkarna tolkat fel på grund av sina egna värderingar.

Att strypa asylsökandes möjlighet att få en ny prövning efter att nya omständigheter så som sexuell läggning innebär kommit fram vore att urholka vår rättsstat och vi skulle totalt nonchalera och bryta mot FN:s konvention om mänskliga rättigheter. Inte bara det, vi skulle också bryta mot allt vad Sverige står och har stått för.

Jag är glad över att Sverige är en rättsstat där rättsstatens principer gäller. Det är professionen, alltså jurister, som avgör huruvida en person har asylskäl eller inte.

Jag är stolt att vara ordförande i BUS - Barn och unga i Sverige som så tydligt står upp för HBTQI-personers rättigheter varje dag, året om. Inte bara under en prideparad.

Idag gick vi med stolthet i prideparaden i Kalmar. Men även imorgon fortsätter vi vårt viktiga arbete med att försöka göra världen lite bättre för HBTQI-personer.

Var så säker, jag kommer aldrig vika mig i kampen för HBTQI-personers rättigheter.

BUS - Barn och unga i Sverige kommer fortsätta verka för ett fördomsfritt samhälle där alla får älska vem man vill och vara sig själva.

Alexander Finstad, ordförande i BUS - Barn och unga i Sverige